Jesus och Mose
1Bröder, ni heliga som har fått kallelsen till himlen, se därför på aposteln och översteprästen som vi bekänner oss till, Jesus, 2som var betrodd av den som hade utsett honom, så som Mose var betrodd i hela Guds hus. 3Men han har visat sig värdig större härlighet än Mose, liksom en byggmästare äras mer än det hus han har byggt. 4Varje hus har en byggmästare, men den som har byggt allt är Gud. 5Väl var Mose betrodd i hela hans hus, men som tjänare, för att vittna om det som senare skulle förkunnas; 6Kristus däremot var som son betrodd att råda över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss.
Varning för olydnad
7Därför, som den heliga anden säger:
Om ni hör hans röst i dag,
8förhärda inte era hjärtan som under upproret,
på utmaningens dag i öknen,
9då era fäder utmanade mig och satte mig på prov,
fast de hade sett mina gärningar 10under fyrtio år.
Därför blev mig detta släkte förhatligt,
och jag sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan:
de känner inte mina vägar.
11Och jag svor i min vrede:
Aldrig skall de komma in i min vila.
12Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden. 13Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig. 14Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början. 15Det heter: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret. 16Vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror, om inte alla de som hade dragit ut ur Egypten under Mose? 17Vilka var honom förhatliga under fyrtio år, om inte de som hade syndat och blev liggande som lik i öknen? 18Vilka gällde eden att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som hade vägrat att lyda? 19Så ser vi att det var för sin otro som de inte kunde komma in.
