2 Korinthierbrevet 2

₅Om det nu är någon som har vållat sorg, så är det inte mig han har gjort bedrövad utan alla er – åtminstone i någon mån, för att inte överdriva. ₆Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom; ₇nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under. ₈Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek. ₉När jag skrev till er var det just för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. ₁₀Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Och när jag har förlåtit, om jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort det för er skull och inför Kristus, ₁₁för att inte Satan skulle få övertaget över oss. Vad han har för avsikter vet vi ju.

₁₂När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus stod dörren öppen för mitt arbete i Herren. ₁₃Men jag fick ingen ro i sinnet eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog farväl och for vidare till Makedonien.

₁₄Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. ₁₅Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, ₁₆en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas. Vem förmår något sådant? ₁₇Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst.