2 Korinthierbrevet 3

₁Börjar jag nu rekommendera mig själv igen? Behöver jag kanske, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? ₂Nej, för ni är mitt brev, och det är skrivet i era hjärtan och känt och läst av alla människor. ₃Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod.

₇Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. ₈Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst! ₉Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. ₁₀Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. ₁₁Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består.

₁₂När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet ₁₃och gör inte som Mose. Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. ₁₄Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner. ₁₅Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. ₁₆Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. ₁₇Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. ₁₈Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.