₃När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste ₄och sade: »Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.« De svarade: »Vad angår det oss? Det är din sak.« ₅Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. ₆Översteprästerna tog pengarna och sade: »Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.« ₇Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. ₈Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. ₉Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, ₁₀och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.

₁₁Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Jesus svarade: »Du själv säger det.« ₁₂Och när han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inte. ₁₃Då sade Pilatus till honom: »Hör du inte vad de beskyller dig för?« ₁₄Men han svarade inte på en enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad.

₂₄När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sade: »Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.« ₂₅Men hela folket ropade: »Hans blod må komma över oss och våra barn.« ₂₆Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

₃₈Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. ₃₉De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet ₄₀och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.« ₄₁Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: ₄₂»Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. ₄₃Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.« ₄₄På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

₅₁Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, ₅₂och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, ₅₃och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. ₅₄När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: »Den mannen måste ha varit Guds son.«

₅₅Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, ₅₆och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.

₆₂Nästa dag – det var dagen efter förberedelsedagen – gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus ₆₃och sade: »Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ ₆₄Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.« ₆₅Pilatus svarade: »Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.« ₆₆De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

₁Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom. ₂Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.

₃När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste ₄och sade: ”Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.” Men de svarade: ”Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.” ₅Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.

₆Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: ”Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.” ₇Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. ₈Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. ₉Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: Och jag tog de trettio silverpenningarna — priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat — ₁₀och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.

₁₁Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: ”Är du judarnas konung?” Jesus svarade honom: ”Du säger det själv.” ₁₂Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet. ₁₃Då sade Pilatus till honom: ”Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?” ₁₄Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.

₁₅Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville. ₁₆Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas. ₁₇När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: ”Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?” ₁₈Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta. ₁₉Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: ”Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.” ₂₀Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus. ₂₁När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: ”Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?”, så svarade de: ”Barabbas.” ₂₂Då frågade Pilatus dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?” De svarade alla: ”Låt korsfästa honom.” ₂₃Men han frågade: ”Vad ont har han då gjort?” Då skriade de ännu ivrigare: ”Låt korsfästa honom.” ₂₄När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: ”Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.” ₂₅Och allt folket svarade och sade: ”Hans blod komme över oss och över våra barn.” ₂₆Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

₂₇Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom. ₂₈Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel ₂₉och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: ”Hell dig, judarnas konung!” ₃₀Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet. ₃₁Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.

₃₂Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

₃₃Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats), ₃₄räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det. ₃₅Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. ₃₆Sedan sutto de där och höllo vakt om honom. ₃₇Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: ”Denne är Jesus, judarnas konung.”

₃₈Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. ₃₉Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet ₄₀och sade: ”Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.” ₄₁Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade: ₄₂”Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom. ₄₃Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom; han har ju sagt: ’Jag är Guds Son.’” ₄₄På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.

₄₅Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. ₄₆Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: ”Eli, Eli, lema sabaktani?”; det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? ₄₇Men när några av dem som stodo där hörde detta, sade de: ”Han kallar på Elias.” ₄₈Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka. ₄₉Men de andra sade: ”Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.” ₅₀Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.

₅₁Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade, ₅₂och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp. ₅₃De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många. ₅₄Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: ”Förvisso var denne Guds Son.”

₅₅Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. ₅₆Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.

₅₇Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge; ₅₈denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom. ₅₉Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk ₆₀och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån. ₆₁Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.

₆₂Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus ₆₃och sade: ”Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ ₆₄Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.” ₆₅Pilatus svarade dem: ”Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.” ₆₆Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.