Psaltaren 109

Gud, som jag prisar, var inte tyst!

₂De gudlösa och svekfulla anklagar mig

och ljuger öppet för mig.

₃Jag omges av deras hatfulla ord,

de angriper mig utan skäl.

₄De lönar min kärlek med fiendskap,

fast jag inte gjort dem illa.

₅De ger mig ont för gott

och hat för min kärlek.

₆Utse åt honom en orättfärdig domare,

och låt en åklagare träda upp mot honom.

₇Låt honom prövas och dömas skyldig,

låt hans bön vara fåfäng.

₈Må hans liv bli kort

och en annan överta hans syssla.

₉Må hans barn bli faderlösa

och hans hustru bli änka.

₁₀Må hans barn stryka runt som tiggare,

fördrivna från ett hem i ruiner.

₁₁Må fordringsägarna ta allt han har

och främlingar plundra hans egendom.

₁₂Må ingen visa honom vänlighet

och ingen bry sig om hans faderlösa barn.

₁₃Må hans efterkommande utrotas

och deras namn utplånas i nästa släktled.

₁₄Må Herren minnas hans fäders skuld,

inte utplåna hans moders synd,

₁₅må den alltid stå för Herrens ögon.

Må hans minne försvinna från jorden,

₁₆eftersom han inte ville visa mildhet

utan förföljde de hjälplösa och fattiga

och de förtvivlade för att döda dem.

₁₇Han älskade att förbanna,

må förbannelsen drabba honom,

han ville inte välsigna,

må välsignelsen fly honom.

₁₈Han klädde sig i förbannelse som i en dräkt,

må den tränga in i hans inre som vatten

och som olja in i hans ben.

₁₉Må den hölja honom som en klädnad,

vara som ett bälte han ständigt bär.

₂₀Låt dem som anklagar mig lönas så av Herren,

dessa som talar ont om mig.

₂₁Men du, Herre, min härskare,

gör väl mot mig, ditt namn till ära,

befria mig i din trofasta godhet.

₂₂Jag är hjälplös och fattig,

och mitt hjärta är fyllt av ångest.

₂₃Jag försvinner som aftonskuggan,

jag skakas bort som en gräshoppa.

₂₄Mina knän är svaga av fasta,

min kropp är mager och torr.

₂₅Jag är utsatt för deras hån,

de skakar på huvudet när de ser mig.

₂₆Rädda mig, Herre, min Gud,

hjälp mig i din godhet.

₂₇Låt dem inse att det är ditt verk,

att det är du, Herre, som handlar.

₂₈Må du välsigna när de förbannar,

må mina motståndare stå med skam

men din tjänare glädjas.

₂₉Låt dem som anklagar mig kläs i vanära

och höljas i sin skam som i en mantel.

₃₀Jag vill tacka och lova Herren,

prisa honom i den stora skaran,

₃₁ty han står vid den fattiges sida

och räddar honom från dem som dömer.