Profetia mot Tyrus.
Och i elfte året, på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig; han sade: Du människobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:
”Rätt så, uppbruten är nu
folkens port,
den är öppnad för mig;
jag bliver rik, nu då hon är förödd”,
därför säger Herren, Herren så:
Se, jag skall komma
över dig, Tyrus,
och jag skall upphäva
många folk mot dig,
likasom havet
upphäver sina böljor.
De skola förstöra Tyrus' murar
och riva ned dess torn.
Så skall jag sopa bort själva dess grus
och förvandla staden
till en kal klippa.
En torkplats för fisknät
skall den vara ute i havet;
ty jag har talat,
säger Herren, Herren.
Ja, den skall bliva
ett byte för folken;
och dess döttrar på fastlandet
skola dräpas med svärd.
De skola förnimma
att jag är Herren.
Ty så säger Herren, Herren: Se, jag vill låta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrån över Tyrus, med hästar och vagnar och ryttare och med en stor hop folk.
Dina döttrar på fastlandet
skall han dräpa med svärd;
han skall bygga en belägringsmur mot dig
och kasta upp mot dig en vall
och resa ett sköldtak mot dig.
Sin murbräckas stötar
skall han rikta mot dina murar
och skall med sina krigsredskap
bryta ned dina torn.
Hans hästar äro så många
att dammet skall överhölja dig.
Vid dånet av hans ryttare
och av hans hjuldon och vagnar
skola dina murar darra,
när han drager in genom dina portar,
såsom man drager in
i en erövrad stad.
Med sina hästars hovar
skall han trampa sönder alla dina gator;
ditt folk skall han dräpa med svärd,
och dina stolta stoder
skola störta till jorden.
Man skall röva dina skatter
och plundra dina handelsvaror;
man skall riva dina murar
och bryta ned dina sköna hus;
och stenarna, trävirket och gruset
skall man kasta i havet.
Jag skall göra slut på dina sångers buller,
och man skall icke mer höra
klangen av dina harpor.
Ja, jag skall göra dig till en kal klippa,
en torkplats för fisknät skall du bliva;
aldrig mer skall du varda uppbyggd.
Ty jag, Herren, har talat,
säger Herren, Herren.
Så säger Herren, Herren till Tyrus:
Sannerligen, vid dånet av ditt fall,
när de slagna jämra sig,
vid det att man dräper och mördar i dig,
skola havsländerna bäva.
Och alla hövdingar vid havet
skola stiga ned från sina troner,
de skola lägga bort sina mantlar
och taga av sig sina brokigt vävda kläder;
förskräckelse bliver deras klädnad,
och nere på jorden skola de sitta;
deras förskräckelse varder ständigt ny,
och de häpna över ditt öde.
De stämma upp en klagosång över dig
och säga om dig:
Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhåll,
du högtprisade stad,
du som var så mäktig på havet,
där du låg med dina invånare,
vilka fyllde människorna med skräck
för alla som bodde i dig!
Nu förskräckas havsländerna
på ditt falls dag,
och öarna i havet
förfäras vid din undergång.
Ty så säger Herren, Herren:
När jag gör dig till en ödelagd stad,
lik någon stad som ingen bebor,
ja, när jag låter djupet upphäva sig mot dig
och de stora vattnen betäcka dig,
då störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,
till folk som levde för länge sedan;
och lik en längesedan ödelagd plats
får du ligga där i jordens djup,
hos dem som hava farit ned i graven.
Så skall du förbliva obebodd,
medan jag gör härliga ting i de levandes land.
Jag skall låta dig taga en ände med förskräckelse,
så att man aldrig i evighet skall finna dig,
huru man än söker efter dig,
säger Herren, Herren.
