Människans skapelse. Lagen. Guds vedergällande rättfärdighet. Uppmaning till omvändelse.
Herren skapade människan av jord,
och han lät henne åter vända tillbaka till jorden.
Några få dagar, noga avmätta, beskärde han dem,
och han gav dem makt över allt som är på jorden.
Han beklädde dem med krafts efter det mått som anstod dem,
och till sin avbild skapade han dem.
Han lät fruktan för dem komma över allt levande
och gav dem makt att råda över fyrfotadjur och fåglar.
Förnuft och tunga och ögon gav han dem;
han gav dem öron, och ett hjärta, så att de skulle kunna tänka.
Med förstånd och insikt uppfyllde han dem,
och han lärde dem vad gott och ont är.
Han satte sitt öga i deras hjärtan,
för att kunna visa dem huru stora hans verk äro.
Så skulle de kunna förtälja hans väldiga gärningar
och prisa hans heliga namn.
Därtill förlänade han dem kunskap,
och en lag till liv gav han dem till besittning.
Ett evigt förbund upprättade han med dem,
och sina rätter lärde han dem.
Deras ögon fingo skåda hans härlighets majestät,
och hans rösts härlighet hörde deras öra.
Han sade till dem: ”Tagen eder till vara för allt vad orätt är”,
och gav dem befallning, envar angående hans nästa.
Deras vägar ligga alltid uppenbara inför honom,
de äro icke fördolda för hans ögon.
(Över vart och ett av de andra folken har han insatt en furste,
men Israel är Herrens egen besittning.)
Alla deras gärningar ligga inför honom klara såsom solen,
och hans ögon äro oavvänt riktade på deras vägar.
Deras missgärningar äro icke fördolda för Herren,
och alla deras synder ligga uppenbara inför honom.
En mans barmhärtighet förvarar han såsom en signetring,
och en människas godhet aktar han noga såsom sin ögonsten.
En gång skall han stå upp och vedergälla dem
och låta vedergällningen komma över vars och ens huvud.
Men dem som vilja bättra sig tillstädjer han att vända om,
och han uppmuntrar dem som äro nära att uppgiva hoppet.
Så omvänd dig nu till Herren, och hör upp med att synda;
bönfall inför hans ansikte, och undvik det som kan komma dig på fall.
Kom tillbaka till den Högste, och vänd om från orättfärdigheten,
och hata av hjärtat allt vad styggelse heter.
Vem prisar den Högste i dödsriket?
Allenast de som leva hembära honom lov.
Hos den döde tystnar tacksägelsen — han är ju icke ens mer till;
den som har liv och hälsa, han prisar Herren.
Huru stor är icke Herrens barmhärtighet
och hans förlåtande nåd mot dem som omvända sig till honom!
Ty människorna kunna icke vara fullkomliga;
människors barn äro ju icke odödliga.
Vad är väl klarare än solen? Och ändå sviker dess sken.
Huru mycket mer då människan, vilkens sinne är vänt till kött och blod!
Herren mönstrar himlahöjdens härskaror,
men människorna äro allasammans stoft och aska.
