Hon sträcker sig med kraft från öster till väster,
och hon styr skickligt allt.
Salomos kärlek till visheten
Hon blev mig kär; jag valde henne i min ungdom
och strävade efter att göra henne till min brud.
Jag greps av åtrå efter hennes skönhet.
Hon lyser med sitt höga ursprung, ty hon lever hos Gud,
och världsalltets härskare älskar henne.
Hon är ju invigd i Guds kunskap
och tar del i hans verk.
Om rikedom är något att sträva efter i livet,
vad är då värdefullare än visheten som frambringar allt?
Om klokhet kan uträtta något,
vem i världen är då en större konstnär än hon?
Och om någon älskar rättfärdigheten,
så är det genom hennes mödor som dygderna kommer:
hon lär ut måttfullhet och klokhet,
rättrådighet och mod –
det bästa en människa kan äga i livet.
Och skulle någon därtill längta efter lärdom,
så känner hon det förflutna och kan förutse framtiden.
Hon förstår sig på tänkespråk och kan lösa gåtor,
tecken och under känner hon till på förhand,
och hon vet hur tider och skeden skall sluta.
Henne föresatte jag mig alltså att föra hem och leva med,
ty detta visste jag:
Med sina råd skall hon ge mig framgång,
hon skall uppmuntra mig i bekymmer och sorg.
Tack vare henne får jag ära bland människorna,
redan som ung blir jag hedrad i de gamlas krets.
Jag kommer att visa skarpsinne som domare
och bli beundrad av de mäktiga.
De skall vänta när jag är tyst
och lyssna när jag yttrar mig,
och om jag talar länge skall de tiga vördnadsfullt.
Tack vare henne får jag odödlighet,
jag lämnar ett outplånligt minne åt kommande släkten.
Jag skall styra hedningarna,
folken skall läggas under mig
och fruktansvärda tyranner darra när de hör om mig.
Jag skall visa mig god för folket och tapper i krig.
När jag kommer hem skall jag vila ut hos henne,
ty i umgänget med henne finns ingen bitterhet.
Att leva med henne vållar ingen smärta
utan ger bara lust och glädje.
När nu mina tankar rörde sig kring detta
och jag begrundade för mig själv
att odödlighet kommer av släktskap med visheten
och goda njutningar av vänskap med henne
och outtömlig rikedom av hennes trägna mödor
och klokhet av övning i hennes sällskap
och berömmelse av att man lyssnar till hennes ord –
då gav jag mig på vandring för att försöka vinna henne.
Jag var en frisk och stark ung man
som hade fått en god själ,
eller snarare: jag var god
och hade därför fått komma till en ofördärvad kropp.
Men jag visste att bara Gud kunde ge mig det jag ville ha;
och redan det är klokhet, att veta vems gåva detta är.
Salomos bön
Därför vände jag mig till Herren och bad till honom,
av hela mitt hjärta sade jag:
