Tröstande ord till Guds folk
1Trösta, trösta mitt folk,
säger er Gud.
2Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad,
att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.
3En röst ropar:
Bana väg för Herren genom öknen,
gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!
4Alla dalar skall höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark skall jämnas
och branter bli till slätt.
5Herrens härlighet skall uppenbaras,
och alla människor skall se det.
Herren har talat.
6En röst sade: Förkunna!
Jag frågade: »Vad skall jag förkunna?«
Människan är som gräset,
förgänglig som blomman på ängen.
7Gräset torkar, blomman vissnar,
när Herrens vind går fram.
Ja, folket är gräs.
8Gräset torkar, blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.
9Gå upp på ett högt berg
med ditt glädjebud, Sion,
ropa ut ditt glädjebud
med hög röst, Jerusalem.
Ropa, var inte rädd,
säg till Judas städer:
Er Gud kommer!
10Herren Gud kommer i all sin styrka,
han härskar med mäktig arm.
Sin segerlön har han med sig,
de han vunnit går framför honom.
11Som en herde vallar han sin hjord.
Han tar upp lammen i sin famn
och bär dem i sina armar,
han driver tackorna varligt.
