Hälsning
1Från Paulus, genom Guds vilja kallad att vara Kristi Jesu apostel, och från vår broder Sosthenes 2till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre. 3Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Tack till Gud för församlingens fasthet
4Jag tackar alltid min Gud för att han har gett er sin nåd genom Kristus Jesus. 5Genom honom har ni blivit rika på allt, allt slags tal och allt slags kunskap. 6Ty vittnesbördet om Kristus har vunnit sådan fasthet hos er 7att det inte saknas något i era nådegåvor medan ni väntar på att vår herre Jesus Kristus skall uppenbaras. 8Han skall också ge er fasthet ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår herre Jesu Kristi dag. 9Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre.
Motsättningar i församlingen
10Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. 11Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. 12Vad jag menar är att ni alla säger: »Jag hör till Paulus«, eller »Jag hör till Apollos«, eller »Jag hör till Kefas«, eller »Jag hör till Kristus«. 13Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? 14Jag är tacksam för att det bara är Crispus och Gaius som jag har döpt bland er, 15så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. 16Jo, Stefanas och hans familj har jag också döpt, annars vet jag mig inte ha döpt någon. 17Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord.
Världens vishet och korsets dårskap
18Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. 19Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. 20Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? 21Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. 22Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, 23men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, 24men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. 25Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.
26Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. 27Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, 28och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, 29så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. 30Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. 31Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.
