Apostlagärningarna 10
Petrus och Cornelius
1I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. 2Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. 3En dag på eftermiddagen såg han tydligt i en syn hur en ängel från Gud kom in till honom och sade: »Cornelius!« 4Han såg förskräckt på ängeln och frågade: »Vad vill du, herre?« Ängeln svarade: »Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. 5Skicka nu några av dina män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. 6Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet.« 7När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två tjänare och en av sina ordonnanser, en from man. 8Han berättade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.
9Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be. 10Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. 11Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden, 12och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13En röst sade till honom: »Petrus, slakta och ät!« 14Petrus svarade: »Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.« 15Då hörde han för andra gången en röst: »Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.« 16Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen.
17Medan Petrus grubblade över meningen med den syn han haft kom männen som Cornelius hade skickat. De frågade sig fram till Simons hus och stannade vid porten 18och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde där. 19Petrus funderade ännu över synen, då Anden sade till honom: »Här är tre män som söker dig. 20Gå genast ner, och tveka inte att följa med dem, det är jag som har sänt dem.« 21Petrus gick ner till männen och sade: »Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?« 22De svarade: »Cornelius, en officer som är rättskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig ängel att skicka efter dig och höra vad du har att säga.« 23Då bad han dem stiga in och lät dem bo över där.
Nästa dag gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna i Joppe följde med. 24Dagen därpå var han framme i Caesarea, där Cornelius väntade på dem tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner som han hade bett komma. 25När Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. 26Men Petrus sade åt honom att resa sig: »Stig upp, jag är en människa, jag också.« 27Sedan gick han in under samtal med Cornelius. Där inne fann han många församlade, 28och han sade till dem: »Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren. 29Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig.« 30Cornelius svarade: »Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig 31och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor. 32Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet.’ 33Jag sände genast bud efter dig, och tack för att du kom. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.«
Petrus tal om hedningarna
34Då tog Petrus till orda: »Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor 35utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. 36Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus – han är allas herre. 37Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: 38hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. 39Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. 40Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, 41inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. 42Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. 43Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.«
44Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. 45De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; 46de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. 47Då frågade Petrus: »Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?« 48Och han sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
Bible 2000 Swedish Translation Study Edition © Swedish Bible Society, 2000, 2017.
