Lukas 13

₁Vid samma tillfälle kom några och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. ₂Då sade han: »Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? ₃Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. ₄Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? ₅Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.«

₆Och han gav dem denna liknelse: »En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. ₇Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ ₈Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. ₉Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’«

₁₀En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. ₁₁Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. ₁₂När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: »Kvinna, du är fri från din sjukdom«, ₁₃och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. ₁₄Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: »Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.« ₁₅Herren svarade honom: »Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? ₁₆Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?« ₁₇Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.

₁₈Så sade han: »Vad är då Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? ₁₉Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin trädgård. Det växer och blir till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.«

₂₂Han gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem. ₂₃Någon frågade honom: »Herre, är det bara några få som blir räddade?« Han sade till dem: ₂₄»Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas. ₂₅När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är. ₂₆Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator. ₂₇Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare. – ₂₈Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna. ₂₉Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. ₃₀Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.«

₃₁Just då kom några fariseer och sade till honom: »Skynda dig i väg härifrån. Herodes vill döda dig.« ₃₂Han svarade: »Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut demoner och gör de sjuka friska, och på tredje dagen är jag vid målet. ₃₃Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, ty en profet får inte mista livet någon annanstans än i Jerusalem.