Templets förestående fall
1När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: »Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!« 2Jesus svarade: »Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.«
Kommande prövningar
3När han satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom, frågade de: 4»Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta?« 5Då sade Jesus till dem: »Se upp så att ingen bedrar er. 6Många skall komma under mitt namn och säga: Det är jag, och de skall bedra många. 7Och när ni får höra stridslarm och krigsrykten, låt då inte skrämma er. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. 8Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir jordskalv på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Detta är början på födslovärkarna.
9Men var på er vakt. Man skall utlämna er åt domstolar, och ni skall pryglas i synagogorna och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, som vittnen inför dem. 10Först måste evangeliet förkunnas för alla folk. 11När man för bort er för att utlämna er, så bekymra er inte för vad ni skall säga, utan säg vad som i det ögonblicket läggs i er mun, ty det är inte ni som talar då, utan den heliga anden. 12Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. 13Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.
Den sista stora nöden
14När ni ser den vanhelgande skändligheten stå där den minst av allt borde stå (må den som läser fatta det rätt), då skall de som bor i Judeen fly upp i bergen. 15Den som är på taket skall inte gå ner och hämta något inne i huset, 16och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel. 17Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. 18Be att det inte sker på vintern. 19Ty de dagarna blir till ett lidande vars like inte har funnits sedan Gud skapade världen och heller inte kommer att finnas. 20Om inte Herren hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli räddad. Men för deras skull som han har utvalt har han förkortat tiden. 21Och om då någon säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! 22Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med tecken och under för att försöka vilseföra de utvalda. 23Ta er i akt! Jag har sagt er allt i förväg.
Människosonens ankomst
24Men i de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. 25Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. 26Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns.
Liknelsen om fikonträdets knoppning
28Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 29På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. 30Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 31Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.
Håll er vakna
32Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. 33Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. 34Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. 35Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. 36Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. 37Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!«
