1 Krönikeboken 11

₁Då församlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: ”Vi äro ju ditt kött och ben. ₂Redan för länge sedan, redan då Saul ännu var konung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har Herren, din Gud, sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel.” ₃När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem där i Hebron, inför Herren; och sedan smorde de David till konung över Israel, i enlighet med Herrens ord genom Samuel.

₄Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet. ₅Och invånarna i Jebus sade till David: ”Hitin kommer du icke.” Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad. ₆Och David sade: ”Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han skall bliva hövding och anförare.” Och Joab, Serujas son, kom först ditupp och blev så hövding. ₇Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför kallade man det Davids stad. ₈Och han uppförde befästningsverk runt omkring staden, från Millo och allt omkring; och Joab återställde det övriga av staden. ₉Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

₁₀Och dessa äro de förnämsta bland Davids hjältar, vilka gåvo honom kraftig hjälp att bliva konung, de jämte hela Israel, och så skaffade honom konungaväldet, enligt Herrens ord angående Israel. ₁₁Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna på en gång. ₁₂Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hjältarna. ₁₃Han var med David vid Pas-Dammim, när filistéerna där hade församlat sig till strid. Och där var ett åkerstycke, fullt med korn. Och folket flydde för filistéerna. ₁₄Då ställde de sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slogo filistéerna; och Herren lät dem så vinna en stor seger.

₁₅En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filistéer var lägrad i Refaimsdalen. ₁₆Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem. ₁₇Och David greps av lystnad och sade: ”Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!” ₁₈Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt Herren. ₁₉Han sade nämligen: ”Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det hit.” Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.

₂₀Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre. ₂₁Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke. ₂₂Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen. ₂₃Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så reslig: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom med hans eget spjut. ₂₄Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. ₂₅Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David satte honom till anförare för sin livvakt.

₂₆De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem; ₂₇haroriten Sammot; peloniten Heles; ₂₈tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser; ₂₉husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai; ₃₀netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son; ₃₁Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja; ₃₂Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel; ₃₃baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba; ₃₄gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son; ₃₅harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son; ₃₆mekeratiten Hefer; peloniten Ahia; ₃₇Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son; ₃₈Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son; ₃₉ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab, Serujas son; ₄₀jeteriten Ira; jeteriten Gareb; ₄₁hetiten Uria; Sabad, Alais son; ₄₂rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jämte honom trettio andra; ₄₃Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat; ₄₄astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner; ₄₅Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten; ₄₆Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma; ₄₇slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.