Folkräkning. Pest. Altaret på Ornans tröskplats.
1Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att räkna Israel. 2Då sade David till Joab och till folkets andra hövitsman: ”Gån åstad och räknen Israel, från Beer-Seba ända till Dan, och given mig besked därom, så att jag får veta huru många de äro.” 3Joab svarade: ”Må Herren än vidare föröka sitt folk hundrafalt. Äro de då icke, min herre konung, allasammans min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle man därmed draga skuld över Israel?” 4Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab. Alltså drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom så hem igen till Jerusalem.
5Och Joab uppgav för David vilken slutsumma folkräkningen utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen svärdbeväpnade män, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen svärdbeväpnade män. 6Men Levi och Benjamin hade han icke räknat jämte de andra, ty konungens befallning var en styggelse för Joab.
7Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsökte Israel. 8Då sade David till Gud: ”Jag har syndat storligen däri att jag har gjort detta; men tillgiv nu din tjänares missgärning, ty jag har handlat mycket dåraktigt.” 9Men Herren talade till Gad, Davids siare, och sade: 10”Gå och tala till David och säg: Så säger Herren: Tre ting lägger jag fram för dig; välj bland dem ut åt dig ett som du vill att jag skall göra dig.” 11Då gick Gad in till David och sade till honom: ”Så säger Herren: 12Tag vilketdera du vill: antingen hungersnöd i tre år, eller förödelse i tre månader genom dina ovänners anfall, utan att du kan undkomma dina fienders svärd, eller Herrens svärd och pest i landet under tre dagar, i det att Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Eftersinna nu vilket svar jag skall giva honom som har sänt mig.” 13David svarade Gad: ”Jag är i stor vånda. Men låt mig då falla i Herrens hand, ty hans barmhärtighet är mycket stor; i människohand vill jag icke falla.” 14Så lät då Herren pest komma i Israel, så att sjuttio tusen män av Israel föllo. 15Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Men när denne höll på att fördärva, såg Herren därtill och ångrade det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren: ”Det är nog; drag nu din hand tillbaka.” Och Herrens ängel stod då vid jebuséen Ornans tröskplats. 16När nu David lyfte upp sina ögon och fick se Herrens ängel stående mellan jorden och himmelen med ett blottat svärd i sin hand, uträckt över Jerusalem, då föllo han och de äldste, höljda i sorgdräkt, ned på sina ansikten. 17Och David sade till Gud: ”Det var ju jag som befallde att folket skulle räknas. Det är då jag som har syndat och gjort vad ont är; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? Herre, min Gud, må din hand vända sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt folk, så att det bliver hemsökt.”
18Men Herrens ängel befallde Gad att säga till David att David skulle gå åstad och resa ett altare åt Herren på jebuséen Ornans tröskplats. 19Och David gick åstad på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn. 20Då Ornan nu vände sig om, fick han se ängeln; och hans fyra söner som voro med honom, gömde sig. Men Ornan höll på att tröska vete. 21Och David kom till Ornan; när då Ornan såg upp och fick se David, gick han fram ifrån tröskplatsen och föll ned till jorden på sitt ansikte för David. 22Och David sade till Ornan: ”Giv mig den plats där du tröskar din säd, så att jag där kan bygga ett altare åt Herren; giv mig den för full betalning; och må så hemsökelsen upphöra bland folket.” 23Då sade Ornan till David: ”Tag den, och må sedan min herre konungen göra vad honom täckes. Se, här giver jag dig fäkreaturen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till spisoffer; alltsammans giver jag.” 24Men konung David svarade Ornan: ”Nej, jag vill köpa det för full betalning; ty jag vill icke taga åt Herren det som är ditt, och offra brännoffer som jag har fått för intet.” 25Och David gav åt Ornan för platsen sex hundra siklar guld, i full vikt. 26Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och tackoffer. Han ropade till Herren, och han svarade honom med eld från himmelen på brännoffersaltaret. 27Och på Herrens befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i skidan.
28Då, när David förnam att Herren hade bönhört honom på jebuséen Ornans tröskplats, offrade han där. 29Men Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod, jämte brännoffersaltaret, vid den tiden på offerhöjden i Gibeon. 30Dock vågade David icke komma inför Guds ansikte för att söka honom; så förskräckt var han för Herrens ängels svärd.
