1 Johannesbrevet 4

₁Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen. ₂Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; ₃men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen.

₄I, kära barn, I ären av Gud och haven övervunnit dessa; ty han som är i eder är större än den som är i världen. ₅De äro av världen; därför tala de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem. ₆Vi åter äro av Gud. Den som känner Gud, han lyssnar till oss; den som icke är av Gud, han lyssnar icke till oss. Härpå känna vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

₇Mina älskade, låtom oss älska varandra; ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar, han är född av Gud och känner Gud. ₈Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken. ₉Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom. ₁₀Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.

₁₁Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga att älska varandra. ₁₂Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älska varandra, så förbliver Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss. ₁₃Därav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi förbliva i honom, och att han förbliver i oss. ₁₄Och vi hava själva sett, och vi vittna om att Fadern har sänt sin Son till att vara världens Frälsare. ₁₅Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förbliver Gud, och han själv förbliver i Gud. ₁₆Och vi hava lärt känna den kärlek som Gud har i oss, och vi hava kommit till tro på den. Gud är kärleken, och den som förbliver i kärleken, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom.

₁₇Därigenom är kärleken fullkomnad hos oss, att vi hava frimodighet i fråga om domens dag; ty sådan Han är, sådana äro ock vi i denna världen. ₁₈Räddhåga finnes icke i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut räddhågan, ty i räddhågan ligger tanke på straff, och den som rädes är icke fullkomnad i kärleken. ₁₉Vi älska, därför att han först har älskat oss. ₂₀Om någon säger sig älska Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett. ₂₁Och det budet hava vi från honom, att den som älskar Gud, han skall ock älska sin broder.