Uppmaning till andlig tillväxt och till att låta sig uppbyggas på hörnstenen Kristus. Undersåtars och tjänares plikter.
1Så läggen då bort all ondska och allt svek, så ock skrymteri och avund och allt förtal. 2Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning, 3om I annars haven smakat att Herren är god.
4Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är utvald och dyrbar; 5och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett ”heligt prästerskap”, som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud. 6Det heter nämligen på ett ställe i skriften:
Se, jag lägger i Sion
en utvald, dyrbar hörnsten,
och den som tror på den
skall icke komma på skam.
7För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten, 8som är en stötesten och en klippa till fall. Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem. 9I åter ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus, 10I som förut icke voren ett folk, men nu ären ett Guds folk, I som icke haden fått någon barmhärtighet, men nu haven fått barmhärtighet.
11Mina älskade, jag förmanar eder såsom gäster och främlingar att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen. 12Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.
13Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren, 14eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är. 15Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor. 16I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare. 17Bevisen var man ära, älsken bröderna, frukten Gud, ären konungen.
18I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga. 19Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt. 20Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehagligt för Gud. 21Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.
22Han hade ingen synd gjort,
och intet svek fanns i hans mun.
23När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och genom hans sår haven I blivit helade. 25Ty I gingen vilse såsom får, men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.
