Äkta makars inbördes plikter. Uppmaning till helig vandel, särskilt till tålamod i lidandet efter Kristi föredöme, hans som har berett frälsning på jorden, predikat för dödsrikets andar och nu sitter på Guds högra sida i himmelen och råder jämväl över dess andemakter.
1Sammalunda, I hustrur, underordnen eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet, må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord, 2när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan. 3Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt. 4Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud. 5På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män. 6Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom ”herre”; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och icke låten eder förskräckas av något.
7Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.
8Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka. 9Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel. 10Ty
den som vill älska livet
och se goda dagar,
han avhålle sin tunga från det som är ont
och sina läppar från att tala svek;
11han vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är,
han söke friden, och trakte därefter.
12Ty Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga,
och hans öron till deras bön.
Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda.
13Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott? 14Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I dock saliga. Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas; 15nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan. Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan 16och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, i fråga om det som de förtalade eder för. 17Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.
18Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande. 19I anden gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse, 20för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få — allenast åtta personer — blevo frälsta genom vatten. 21Efter denna förebild bliven nu ock I frälsta genom vatten — nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete — i kraft av Jesu Kristi uppståndelse, 22hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter på Guds högra sida, sedan änglar och väldige och makter i andevärlden hava blivit honom underlagda.
