Samuel avlägger räkenskap för sin förvaltning och talar till folket.
1Och Samuel sade till hela Israel: ”Se, jag har lyssnat till edra ord och gjort allt vad I haven begärt av mig; jag har satt en konung över eder. 2Nu är det eder konung som skall vara eder ledare, nu då jag är gammal och grå; I haven ju redan mina söner ibland eder. Hittills är det jag som har varit eder ledare, från min ungdom ända till denna dag. 3Se här står jag, vittnen nu mot mig inför Herren och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe, eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller övat våld mot någon? Har jag tagit mutor av någon, för att jag skulle se genom fingrarna med honom? Jag vill då giva eder ersättning därför.” 4De svarade: ”Du har icke förtryckt oss, du har icke övat våld mot oss; och från ingen människa har du tagit något.” 5Då sade han till dem: ”Herren vare vittne mot eder, och hans smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit något i min hand.” De svarade: ”Ja, vare det så.”
6Samuel sade till folket: ”Ja, Herren vare vittne, han som lät Mose och Aron uppstå och förde edra fäder upp ur Egyptens land. 7Så träden nu fram, för att jag må gå till rätta med eder inför Herren angående allt gott som Herren i sin rättfärdighet har gjort mot eder och mot edra fäder. 8När Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra fäder till Herren, och Herren sände Mose och Aron, som förde edra fäder ut ur Egypten och läto dem bosätta sig här i landet. 9Men när de glömde Herren, sin Gud, sålde han dem i Siseras hand, härhövitsmannens i Hasor, och i filistéernas hand och i Moabs konungs hand, och dessa stridde mot dem. 10Men de ropade till Herren och sade: ’Vi hava syndat, ty vi hava övergivit Herren och tjänat Baalerna och Astarterna; men rädda oss nu från våra fienders hand, så vilja vi tjäna dig.’ 11Då sände Herren Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och räddade eder från edra fienders hand runt omkring, så att I fingen bo i trygghet. 12Men när I sågen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder, saden I till mig: ’Nej, en konung måste regera över oss’, fastän det är Herren, eder Gud, som är eder konung. 13Och se, här är nu den konung I haven utvalt, den som I haven begärt; se, Herren har satt en konung över eder. 14Allenast mån I nu frukta Herren och tjäna honom och höra hans röst och icke vara gensträviga mot Herrens befallning. Ja, både I och den konung som regerar över eder mån följa Herren, eder Gud. 15Men om I icke hören Herrens röst, utan ären gensträviga mot Herrens befallning, då skall Herrens hand drabba eder likasom edra fäder. 16Träden nu ock fram och sen det stora under som Herren skall göra inför edra ögon. 17Nu är ju tiden för veteskörden; men jag vill ropa till Herren att han må låta det dundra och regna. Så skolen I märka och se huru mycket ont I haven gjort i Herrens ögon genom eder begäran att få en konung.”
18Och Samuel ropade till Herren, och Herren lät det dundra och regna på den dagen. Då betogs allt folket av stor fruktan för Herren och för Samuel. 19Och allt folket sade till Samuel: ”Bed för dina tjänare till Herren, din Gud, att vi icke må dö, eftersom vi till alla våra andra synder ock hava lagt det onda att vi hava begärt att få en konung.” 20Samuel sade till folket: ”Frukten icke. Väl haven I gjort allt detta onda; men viken nu blott icke av ifrån Herren, utan tjänen Herren av allt edert hjärta. 21Viken icke av; ty då följen I tomma avgudar, som varken kunna hjälpa eller rädda, eftersom de äro allenast tomhet. 22Ty Herren skall icke förskjuta sitt folk, för sitt stora namns skull, eftersom Herren har behagat att göra eder till sitt folk. 23Vare det ock fjärran ifrån mig att jag skulle så synda mot Herren, att jag upphörde att bedja för eder! Jag vill fastmer lära eder den goda och rätta vägen. 24Allenast frukten Herren och tjänen honom troget av allt edert hjärta. Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder! 25Men om I gören vad ont är, så skolen både I och eder konung förgås.”
