Kriget mot filistéerna. Sauls egenmäktiga offer. Israels betryck.
1Saul hade varit konung ett år, och när han nu regerade över Israel på andra året, 2utvalde han åt sig tre tusen män ur Israel. Av dessa hade Saul själv hos sig två tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han låtit gå hem, var och en till sin hydda. 3Och Jonatan dräpte filistéernas fogde i Geba; och filistéerna fingo höra det. Men Saul lät stöta i basun över hela landet och säga: ”Detta må hebréerna höra.” 4Så fick hela Israel höra omtalas att Saul hade dräpt filistéernas fogde, och att Israel därigenom hade blivit förhatligt för filistéerna. Och folket bådades upp att följa Saul till Gilgal. 5Under tiden hade filistéerna församlat sig för att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand; och de drogo upp och lägrade sig vid Mikmas, öster om Bet-Aven. 6Då nu israeliterna sågo sig vara i nöd, i det att folket svårt ansattes, gömde sig folket i grottor, i skogssnår och bland klippor, i fasta valv och i gropar. 7Och somliga av hebréerna gingo över Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var ännu kvar i Gilgal; och allt folket följde honom med bävan. 8När han nu hade väntat sju dagar, intill den tid Samuel hade bestämt, men Samuel likväl icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och gå ifrån honom. 9Då sade Saul: ”Fören fram till mig brännoffers- och tackoffersdjuren.” Därpå frambar han brännoffret. 10Men just när han hade slutat att frambära brännoffret, kom Samuel. Då gick Saul honom till mötes för att hälsa honom. 11Men Samuel sade: ”Vad har du gjort!” Saul svarade: ”När jag såg att folket skingrade sig och gick ifrån mig, under det att du icke kom inom den bestämda tiden, fastän filistéerna voro församlade vid Mikmas, 12då tänkte jag: Nu komma filistéerna hitned mot mig i Gilgal, och jag har ännu icke bönfallit inför Herren. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.” 13Samuel sade till Saul: ”Du har handlat dåraktigt. Du har icke hållit det bud Herren, din Gud, har givit dig; eljest skulle Herren hava befäst ditt konungadöme över Israel för evig tid. 14Men nu skall ditt konungadöme icke bliva beståndande. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har Herren förordnat till furste över sitt folk, eftersom du icke har hållit vad Herren bjöd dig.”
15Därefter stod Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul mönstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man. 16Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filistéerna hade lägrat sig vid Mikmas. 17Och en härskara, delad i tre hopar, drog ut ur filistéernas läger för att härja: en hop tog vägen till Ofra i Sualslandet, 18en hop tog vägen till Bet-Horon, och en hop tog vägen till det område som vetter åt Seboimsdalen, åt öknen till.
19Ingen smed fanns då i hela Israels land, ty filistéerna fruktade att hebréerna skulle låta göra sig svärd eller spjut. 20Och så måste en israelit alltid begiva sig ned till filistéerna, om han ville låta vässa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin skära, 21när det hade blivit något fel med eggen på skärorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller när oxpikarnas uddar behövde rätas. 22Härav kom sig, att när striden skulle stå, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett svärd eller ett spjut; allenast Saul själv och hans son Jonatan hade sådana.
23Men filistéerna läto en utpost rycka fram till passet vid Mikmas.
