Hannas lovsång. Samuel i Herrens hus. Elis söner. Domsordet över Eli.
1Och Hanna bad och sade:
”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren;
mitt horn är upphöjt genom Herren.
Min mun är vitt upplåten mot mina fiender;
ty jag gläder mig över din frälsning.
2Ingen är helig såsom Herren,
ty ingen finnes förutom dig;
ingen klippa är såsom vår Gud.
3Fören icke beständigt så mycket högmodigt tal;
vad fräckt är gånge icke ut ur eder mun.
Ty Herren är en Gud som vet allt,
och hos honom vägas gärningarna.
4Hjältarnas bågar äro sönderbrutna,
men de stapplande omgjorda sig med kraft.
5De som voro mätta måste taga lega för bröd,
men de som ledo hunger hungra icke mer.
Ja, den ofruktsamma föder sju barn,
men den moder som fick många
barn vissnar bort.
6Herren dödar och gör levande,
han för ned i dödsriket och upp
därifrån.
7Herren gör fattig, han gör ock rik;
han ödmjukar, men han upphöjer ock.
8Han upprättar den ringe ur stoftet,
ur dyn lyfter han den fattige upp,
ty han vill låta dem sitta bredvid furstar,
och en härlig tron giver han dem till arvedel.
Ty jordens grundfästen äro Herrens,
och jordkretsen har han ställt på dem.
9Sina frommas fötter bevarar han,
men de ogudaktiga förgöras i mörkret,
ty ingen förmår något genom egen kraft.
10De som strida mot Herren bliva krossade,
ovan dem dundrar han i himmelen;
ja, Herren dömer jordens ändar.
Men han giver makt åt sin konung,
han upphöjer sin smordes horn.”
11Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen däremot gjorde tjänst inför Herren under prästen Eli. 12Men Elis söner voro onda män, de ville icke veta av Herren. 13På följande sätt plägade nämligen prästerna gå till väga med folket: så ofta någon offrade ett slaktoffer, kom prästens tjänare, medan köttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin hand; 14den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller grytan, och allt vad han så fick upp med gaffeln, det tog prästen. Så gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till Silo. 15Ja, till och med innan man hade förbränt det feta, kom prästens tjänare och sade till den som offrade: ”Giv hit kött, så att jag kan steka det åt prästen, ty han vill icke hava kokt kött av dig, utan rått.” 16Om då mannen svarade honom: ”Först skall man nu förbränna det feta; tag sedan vad dig lyster”, så sade han: ”Nej, nu strax skall du lämna det, eljest tager jag det med våld.” 17Och de unga männens synd var så mycket större inför Herren som folket därigenom lärde sig att förakta Herrens offer.
18Men Samuel gjorde tjänst inför Herrens ansikte, och var redan såsom gosse iklädd linne-efod. 19Därtill plägade hans moder vart år göra åt honom en liten kåpa, som hon hade med sig till honom, när hon jämte sin man begav sig upp för att offra det årliga slaktoffret. 20Då plägade Eli välsigna Elkana jämte hans hustru och säga: ”Herren skänke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i stället för den som hon utbad sig genom sin bön till Herren.” Och så gingo de hem igen. 21Och Herren såg till Hanna, och hon blev havande och födde tre söner och två döttrar. Men gossen Samuel växte upp i Herrens hus.
22Då nu Eli, som var mycket gammal, fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel, och att de lågo hos de kvinnor som hade tjänstgöring vid ingången till uppenbarelsetältet, 23sade han till dem: ”Varför gören I sådant, allt detta onda som jag hör allt folket här tala om eder? 24Icke så, mina söner! Det rykte jag hör vara gängse bland Herrens folk är icke gott. 25Om en människa försyndar sig mot en annan, så kan Gud medla för henne; men om en människa försyndar sig mot Herren, vem kan då göra sig till medlare för henne?” Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty Herren ville döda dem. 26Gossen Samuel däremot växte till i ålder och välbehag både för Herren och för människor.
27Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: ”Så säger Herren: Har jag icke uppenbarat mig för din faders hus, när de ännu voro i Egypten och tjänade Faraos hus? 28Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till präst åt mig, till att offra på mitt altare och antända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Och gav jag icke åt din faders hus Israels barns alla eldsoffer? 29Varför förtrampen I då de slaktoffer och spisoffer som jag har påbjudit i min boning? Och huru kan du ära dina söner mer än mig, så att I göden eder med det bästa av var offergåva som mitt folk Israel bär fram? 30Därför säger Herren, Israels Gud: Väl har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få göra tjänst inför mig evärdligen. Men nu säger Herren: Bort det! Ty dem som ära mig vill jag ock ära, men de som förakta mig skola komma på skam. 31Se, dagar skola komma, då jag skall avhugga din arm och din faders hus' arm, så att ingen skall bliva gammal i ditt hus. 32Och du skall få se min boning lida nöd, trots allt det goda som vederfares Israel. Och ingen skall någonsin bliva gammal i ditt eget hus. 33Dock vill jag icke från mitt altare utrota var man av din släkt, så att jag kommer dina ögon att förtvina och din själ att försmäkta; men alla som växa upp i ditt hus skola dö, när de hava hunnit till manlig ålder. 34Och tecknet härtill skall för dig vara det som skall övergå dina båda söner Hofni och Pinehas: på en och samma dag skola de båda dö. 35Men jag skall låta en präst uppstå åt mig, som bliver beståndande, en som gör efter vad i mitt hjärta och min själ är; åt honom skall jag bygga ett hus som bliver beståndande, och han skall göra tjänst inför min smorde beständigt. 36Och var och en som bliver kvar av ditt hus skall komma och falla ned för honom, för att få en silverpenning eller en kaka bröd; han skall säga: ’Anställ mig vid någon prästsyssla, så att jag får en bit bröd att äta.’”
