Och Israel drog ut till strid mot filistéerna och lägrade sig vid Eben-Haeser, under det filistéerna hade lägrat sig vid Afek. 2Filistéerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel, och striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av filistéerna; dessa nedgjorde på slagfältet vid pass fyra tusen man. 3När folket kom tillbaka till lägret sade de äldste i Israel: ”Varför har Herren i dag låtit oss bliva slagna av filistéerna? Låt oss hämta hit till oss från Silo Herrens förbundsark, för att den må komma och vara ibland oss och frälsa oss från våra fienders hand.” 4Så sände då folket till Silo, och de buro därifrån Herren Sebaots förbundsark, hans som tronar på keruberna; och Elis båda söner, Hofni och Pinehas, följde därvid med Guds förbundsark.
5Då nu Herrens förbundsark kom in i lägret, hov hela Israel upp ett stort jubelrop, så att det dånade i marken. 6När då filistéerna hörde jubelropet, sade de: ”Vad betyder detta stora jubelrop i hebréernas läger?” Och de fingo veta att Herrens ark hade kommit in i lägret. 7Då blevo filistéerna förskräckta, ty de tänkte: ”Gud har kommit in i lägret.” Och de sade: ”Ve oss! Något sådant har förut icke hänt. 8Ve oss! Vem kan rädda oss från denne väldige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen. 9Men fatten dock mod och varen män, I filistéer, så att I icke bliven trälar åt hebréerna, såsom de hava varit trälar åt eder. Ja, varen män och striden.” 10Så stridde nu filistéerna, och israeliterna blevo slagna och flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket stort: av Israel föllo trettio tusen man fotfolk. 11Därtill blev Guds ark tagen, och Elis båda söner, Hofni och Pinehas, blevo dödade. 12Och en benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. 13Och när han kom dit, satt Eli på sin stol vid sidan av vägen och såg utåt, ty hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Då nu mannen kom in i staden med budskapet, höjde hela staden upp klagorop. 14Och när Eli hörde klagoropet, sade han: ”Vad betyder detta larm?” Då kom mannen skyndsamt dit och berättade det för Eli. 15Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon voro starrblinda, så att han icke kunde se. 16Och mannen sade till Eli: ”Jag är den som har kommit från slagfältet; jag har i dag flytt ifrån slagfältet.” Då sade han: ”Huru har det gått, min son?” 17Budbäraren svarade och sade: ”Israel har flytt för filistéerna, mycket folk har också stupat; dina båda söner, Hofni och Pinehas, äro ock döda, och därtill har Guds ark blivit tagen.” 18När han nämnde om Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten och bröt nacken av sig och dog; ty mannen var gammal och tung. Han hade då varit domare i Israel i fyrtio år. 19Och när hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och nära att föda, fick höra ryktet om att Guds ark var tagen, och att hennes svärfader och hennes man voro döda, sjönk hon ned och födde sitt barn, ty födslovåndorna kommo över henne. 20Och när hon då höll på att dö, sade kvinnorna som stodo omkring henne: ”Frukta icke; du har fött en son.” Men hon svarade intet och aktade icke därpå. 21Och hon kallade gossen I-Kabod, och sade: ”Härligheten är borta från Israel.” Därmed syftade hon på att Guds ark var tagen, så ock på sin svärfader och sin man. 22Hon sade: ”Härligheten är borta från Israel”, eftersom Guds ark var tagen.
