1 Samuelsboken 6

₁Sedan nu Herrens ark hade varit i filistéernas land i sju månader, ₂tillkallade filistéerna sina präster och spåmän och sade: ”Vad skola vi göra med Herrens ark? Låten oss veta på vilket sätt vi skola sända den till dess plats igen.” ₃De svarade: ”Om I viljen sända bort Israels Guds ark, skolen I icke sända bort den utan skänker; I måsten giva åt honom ett skuldoffer. Då skolen I bliva botade, och det skall då också bliva eder kunnigt varför hans hand icke drager sig tillbaka från eder.” ₄Då frågade de: ”Vad för ett skuldoffer skola vi giva åt honom?” De svarade: ”Fem bölder av guld och fem jordråttor av guld, lika många som filistéernas hövdingar; ty en och samma hemsökelse har träffat alla, också edra hövdingar. ₅I skolen göra avbildningar av edra bölder och avbildningar av jordråttorna som fördärva edert land; given så ära åt Israels Gud. Kanhända tager han då bort sin tunga hand från eder, så ock från eder gud och från edert land. ₆Varför tillsluten I edra hjärtan, såsom egyptierna och Farao tillslöto sina hjärtan? Måste icke dessa, sedan han hade utfört stora gärningar bland dem, släppa israeliterna, så att de fingo gå? ₇Så gören eder nu en ny vagn, och tagen två kor som giva di, och som icke hava burit något ok, och spännen korna för vagnen, men skiljen deras kalvar ifrån dem och låten dem stanna hemma. ₈Tagen så Herrens ark och sätten den på vagnen, och läggen de gyllene klenoder I given honom såsom skuldoffer ned i ett skrin vid sidan av den, och låten den så gå åstad. ₉Sedan skolen I se efter: om den tager vägen till sitt land, upp mot Bet-Semes, så var det han som gjorde oss allt detta stora onda; men om så icke sker, då veta vi att det icke var hans hand som hemsökte oss. Detta har då träffat oss allenast av en händelse.”

₁₀Männen gjorde så; de togo två kor som gåvo di och spände dem för vagnen; men deras kalvar behöllo de hemma. ₁₁Och de satte Herrens ark på vagnen, därtill ock skrinet med jordråttorna av guld och med avbildningarna av svulsterna. ₁₂Och korna gingo raka vägen fram åt Bet-Semes till; de höllo alltjämt samma stråt och gingo där råmande, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster. Och filistéernas hövdingar gingo efter dem ända till Bet-Semes' område. ₁₃Men betsemesiterna höllo på med veteskörd i dalen. När de nu lyfte upp sina ögon, fingo de se arken; och de blevo glada, då de sågo den. ₁₄Men när vagnen kom till betsemesiten Josuas åker, stannade den där; och där låg en stor sten. Då höggo de sönder trävirket på vagnen och offrade korna till brännoffer åt Herren. ₁₅Leviterna hade nämligen lyft ned Herrens ark jämte skrinet som stod därbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hade satt detta på den stora stenen. Sedan offrade invånarna i Bet-Semes på den dagen brännoffer och slaktoffer åt Herren. ₁₆Och när filistéernas fem hövdingar hade sett detta, vände de samma dag tillbaka till Ekron.

₁₇De svulster av guld, som filistéerna gåvo såsom skuldoffer åt Herren, utgjorde: för Asdod en, för Gasa en, för Askelon en, för Gat en, för Ekron en. ₁₈Men jordråttorna av guld voro lika många som filistéernas alla städer under de fem hövdingarna, varvid medräknas både befästa städer och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, på vilken de satte ned Herrens ark, och som finnes kvar ännu i dag, på betsemesiten Josuas åker. ₁₉Av invånarna i Bet-Semes blevo ock många slagna, därför att de hade sett på Herrens ark; han slog sjuttio man bland folket, femtio tusen man. Och folket sörjde däröver att Herren hade slagit så många bland folket. ₂₀Och invånarna i Bet-Semes sade: ”Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud? Och till vem skall han draga bort ifrån oss?” ₂₁Och de skickade sändebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och läto säga: ”Filistéerna hava sänt tillbaka Herrens ark; kommen hitned och hämten den upp till eder.”