1 Samuelsboken 8

₁Men när Samuel blev gammal, satte han sina söner till domare över Israel ₂Hans förstfödde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade sitt domarsäte i Beer-Seba. ₃Men hans söner vandrade icke på hans väg, utan veko av därifrån och sökte orätt vinning; de togo mutor och vrängde rätten.

₄Då församlade sig alla de äldste i Israel och kommo till Samuel i Rama. ₅Och de sade till honom: ”Du är ju nu gammal, och dina söner vandra icke på dina vägar. Så sätt nu en konung över oss till att döma oss, såsom alla andra folk hava.” ₆Men det misshagade Samuel, detta att de sade så: ”Giv oss en konung, för att han må döma oss.” Och Samuel bad till Herren. ₇Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till folkets ord, och gör allt vad de begära av dig; ty det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung över dem. ₈Såsom de alltid hava gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag, i det att de hava övergivit mig och tjänat andra gudar, så göra de nu ock mot dig. ₉Så lyssna nu till deras ord. Dock må du högtidligt varna dem och förkunna för dem den konungs rätt, som kommer att regera över dem.”

₁₀Och Samuel sade till folket, som hade begärt en konung av honom, allt vad Herren hade talat. ₁₁Han sade: ”Detta bliver den konungs rätt, som kommer att regera över eder: Edra söner skall han taga och skall sätta dem på sina vagnar och hästar, till sin tjänst, eller ock skola de nödgas löpa framför hans vagnar. ₁₂Andra av dem skall han taga och sätta till sina över- och underhövitsmän, och andra skola nödgas plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd och förfärdiga hans krigsredskap och hans vagnsredskap. ₁₃Edra döttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor. ₁₄Edra bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem åt sina tjänare; ₁₅och han skall taga tionde av edra sädesfält och edra vingårdar och giva åt sina hovmän och tjänare. ₁₆Därtill skall han taga edra tjänare och edra tjänarinnor och edra bästa ynglingar, så ock edra åsnor, och bruka dem för sitt behov. ₁₇Av eder småboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans trälar. ₁₈När I då ropen om hjälp för den konungs skull som I själva haven utvalt åt eder, då skall Herren icke svara eder.”

₁₉Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: ”Nej, en konung måste vi hava över oss. ₂₀Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som dömer oss, och som drager ut i spetsen för oss till att föra våra krig.” ₂₁Då nu Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. ₂₂Men Herren sade till Samuel: ”Lyssna till deras ord, och sätt en konung över dem.” Då sade Samuel till Israels män: ”Gån hem, var och en till sin stad.”