Föreskrifter för gudstjänsten, särskilt i fråga om kvinnornas uppträdande vid denna.
1Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,2för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.3Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,4som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen.5Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus,6han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.7Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel — det säger jag med sanning, jag ljuger icke — ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.
8Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.9Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,10utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga. 11Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.12Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet. 13Adam blev ju först skapad och sedan Eva.14Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.15Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.
