2 Krönikeboken 12

₁När Rehabeams konungamakt nu hade blivit befäst och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens lag, han jämte hela Israel. ₂Men i konung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren; ₃han kom med ett tusen två hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckéer och etiopier. ₄Och han intog de fasta städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.

₅Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade församlat sig i Jerusalem av fruktan för Sisak; och han sade till dem: ”Så säger Herren: I haven övergivit mig, därför har ock jag övergivit eder och givit eder i Sisaks hand.” ₆Då ödmjukade sig Israels furstar och konungen själv och sade: ”Herren är rättfärdig.” ₇När nu Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Semaja; han sade: ”Eftersom de hava ödmjukat sig, vill jag icke fördärva dem; jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten över Jerusalem genom Sisaks hand. ₈Dock skola de nödgas bliva honom underdåniga, för att de må lära sig förstå vilken skillnad det är mellan att tjäna mig och att tjäna främmande konungadömen.”

₉Så drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i Herrens hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sköldar som Salomo hade låtit göra. ₁₀I deras ställe lät konung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dessa lämnade han i förvar åt hövitsmännen för drabanterna som höllo vakt vid ingången till konungshuset. ₁₁Och så ofta konungen gick till Herrens hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.

₁₂Därför att nu Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom, så att han icke alldeles fördärvade honom. Också fanns ännu något gott i Juda. ₁₃Alltså befäste konung Rehabeam sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var nämligen fyrtioett år gammal, när han blev konung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israel stammar, till att där fästa sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. ₁₄Och han gjorde vad ont var, ty han vände icke sitt hjärta till att söka Herren.

₁₅Men vad som är att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Och Rehabeam och Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge de levde. ₁₆Men Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.