Apostlagärningarna 12

₁Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några av dem som hörde till församlingen. ₂Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd. ₃När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fasttaga också Petrus. Detta skedde under det osyrade brödets högtid. ₄Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse och uppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställa honom fram inför folket. ₅Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad enträget till Gud för honom.

₆Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor; och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevaka fängelset. ₇Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: ”Stå nu strax upp”; och kedjorna föllo ifrån hans händer. ₈Ängeln sade ytterligare till honom: ”Omgjorda dig, och tag på dig dina sandaler.” Och han gjorde så. Därefter sade ängeln till honom: ”Tag din mantel på dig och följ mig.” ₉Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att det var en syn han såg. ₁₀När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom. ₁₁När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: ”Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig.”

₁₂När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo. ₁₃Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var. ₁₄Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod utanför porten. ₁₅Då sade de till henne: ”Du är från dina sinnen.” Men hon bedyrade att det var såsom hon hade sagt. Då sade de: ”Det är väl hans ängel.” ₁₆Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de med häpnad att det var han. ₁₇Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, och förtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset. Och han tillade: ”Låten Jakob och de andra bröderna få veta detta.” Sedan gick han därifrån och begav sig till en annan ort.

₁₈Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganska stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus. ₁₉När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställde han rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras bort till bestraffning. Därefter for han ned från Judeen till Cesarea och vistades sedan där.

₂₀Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fått Blastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, ty deras land hade sin näring av konungens. ₂₁På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem. ₂₂Då ropade folket: ”En guds röst är detta, och icke en människas.” ₂₃Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han icke gav Gud äran. Och han föll i en sjukdom som bestod däri att han uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.

₂₄Men Guds ord hade framgång och utbredde sig. ₂₅Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togo då med sig Johannes, som ock kallades Markus.