Folkets sorglöshet och ogudaktighet.
1Ve eder, I säkre på Sion,
I sorglöse på Samarias berg,
I ädlingar bland förstlingsfolket,
I som Israels hus plägar vända sig till!
2Gån åstad till Kalne och sen efter,
dragen därifrån till Stora Hamat,
och faren så ned till filistéernas Gat:
äro de bättre än rikena här,
eller är deras område större än edert område?
3Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjärran,
men likväl inbjuden våldet att trona hos eder;
4I som liggen på soffor av elfenben
och haven det makligt på edra bäddar;
I som äten lamm, utvalda ur hjorden,
och kalvar, hämtade från gödstallet;
5I som skrålen visor till harpans ljud
och tänken ut åt eder musikinstrumenter såsom David;
6I som dricken vin ur stora bålar
och bruken salvor av yppersta olja,
men icke bekymren eder om Josefs skada!
7Fördenskull skola nu dessa främst föras bort i fångenskap;
de som nu hava det så makligt få då sluta med sitt skrål.
8Herren, Herren har svurit vid sig själv, säger Herren, härskarornas Gud: Jakobs stolthet är mig en styggelse, och hans palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad däri är. 9Och det skall ske, att om än tio män finnas kvar i ett och samma hus, så skola de likväl alla dö. 10När sedan en frände till någon av de döda med förbrännarens hjälp vill skaffa benen ut ur huset, och därvid ropar till en som är i det inre av huset: ”Finnes här någon mer än du?”, då måste denne svara: ”Ingen”; och den förre skall då säga: ”Rätt så, stillhet må råda; ty Herrens namn får icke bliva nämnt.”
11Ty se, på Herrens bud
skola de stora husen bliva slagna i spillror
och de små husen i splittror.
12Kunna väl hästar springa uppför en klippbrant,
eller plöjer man där med oxar? —
eftersom I viljen förvandla rätten till en giftplanta
och rättfärdighetens frukt till malört,
13I som glädjen eder över det som är intet värt
och sägen: ”Genom vår egen styrka
hava vi ju berett oss horn.”
14Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot eder, I av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud; och de skola förtrycka edert land, från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarksbäcken.
