1Så skall du nu älska Herren, din Gud, och hålla vad han bjuder dig hålla, hans stadgar och rätter och bud, alltid. 2Och besinnen i dag — jag talar nu icke om edra barn, som icke hava förnummit och sett det — huru Herren, eder Gud, har fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans uträckta arm, 3de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten, med Farao, konungen i Egypten, och med hela hans land, 4och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och vagnar, huru han lät Röda havets vatten strömma över dem, när de förföljde eder, och huru Herren då förgjorde dem, så att de nu icke mer äro till; 5och vad han gjorde med eder i öknen, ända till dess I kommen hit, 6och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons, söner, huru jorden öppnade sin mun och uppslukade dem med deras hus och deras tält och allt levande som följde dem, och detta mitt i hela Israel. 7Ty I haven ju med egna ögon sett alla de stora gärningar som Herren har gjort. 8Så hållen då alla de bud som jag i dag giver dig, på det att I med frimodighet mån kunna gå in i och intaga det land dit I nu dragen, för att taga det i besittning, 9och på det att I mån länge leva i det land som Herren med ed har lovat edra fäder att giva åt dem och deras efterkommande, ett land som flyter av mjölk och honung. 10Ty det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning, är icke såsom Egyptens land, varifrån I haven dragit ut, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, såsom man gör i en köksträdgård; 11nej, det land dit I nu dragen, för att taga det i besittning, är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himmelens regn, 12ett land som Herren, din Gud, låter sig vårda om, och på vilket Herrens, din Guds, ögon beständigt vila, från årets begynnelse till årets slut. 13Om i nu hören de bud som jag i dag giver eder, så att I älsken Herren, eder Gud, och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ, 14så skall jag giva åt edert land regn i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få inbärga din säd och ditt vin och din olja. 15Och jag skall giva din boskap gräs på din mark; och du skall äta och bliva mätt. 16Men tagen eder till vara, låten icke edra hjärtan bliva förförda, så att I viken av och tjänen andra gudar och tillbedjen dem; 17ty då skall Herrens vrede upptändas mot eder, och han skall tillsluta himmelen, så att regn icke faller och marken icke giver sin gröda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som Herren vill giva eder. 18Så skolen I nu lägga dessa mina ord på edert hjärta och edert sinne, och I skolen binda dem såsom ett tecken på eder hand, och de skola vara såsom ett märke på eder panna; 19och I skolen lära edra barn dem, i det att du talar om dem, när du sitter i ditt hus och när du står upp; 20och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar; 21på det att I och edra barn mån länge få bo i det land som Herren med ed har lovat edra fäder att giva dem, lika länge som himmelen välver sig över jorden. 22Ty om I hållen alla dessa bud som jag giver eder och gören efter dem, så att I älsken Herren, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och hållen eder till honom, 23då skall Herren fördriva alla dessa folk för eder, och I skolen underlägga eder folk som äro större och mäktigare än I. 24Var ort eder fot beträder skall bliva eder. Från öknen till Libanon, ifrån floden — floden Frat — ända till Västra havet skall edert område sträcka sig. 25Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse för eder skall Herren, eder Gud, låta komma över hela det land I beträden, såsom han har lovat eder. 26Se, jag förelägger eder i dag välsignelse och förbannelse: 27välsignelse, om I hören Herrens eder Guds, bud, som jag i dag giver eder, 28och förbannelse, om I icke hören Herrens, eder Guds, bud, utan viken av ifrån den väg jag i dag bjuder eder gå och följen efter andra gudar, som I icke kännen. 29Och när Herren, din Gud, har låtit dig komma in i det land dit du nu går, för att taga det i besittning, skall du låta berget Gerissim bliva platsen för välsignelsen och berget Ebal platsen för förbannelsen. 30(Dessa berg ligga, såsom känt är, på andra sidan Jordan, bortom Västra vägen, i hedmarkskananéernas land, mitt emot Gilgal, bredvid Mores terebintlund.) 31Ty I gån nu över Jordan, för att komma in i och taga i besittning det land som Herren, eder Gud, vill giva eder; I skolen taga det i besittning och bo där. 32Hållen då alla de stadgar och rätter som jag i dag förelägger eder, och gören efter dem.
