1Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du då får se hästar och vagnar och ett folk som är större än du, så skall du dock icke frukta för dem, ty Herren, din Gud, är med dig, han som har fört dig upp ur Egyptens land. 2När I då stån färdiga att gå i striden, skall prästen träda fram och tala till folket; 3han skall säga till dem: ”Hör, Israel! I stån nu färdiga att gå i strid mot edra fiender. Edra hjärtan vare icke försagda; frukten icke och ängslens icke, och varen icke förskräckta för dem, 4ty Herren, eder Gud, går själv med eder; till att strida för eder mot edra fiender och giva eder seger.” 5Och tillsyningsmännen skola tala till folket och säga: ”Om någon finnes här, som har byggt sig ett nytt hus, men ännu icke invigt det, så må han vända tillbaka hem, för att icke, om han faller i striden, en annan må komma att inviga det. 6Och om någon finnes här, som har planterat en vingård, men ännu icke fått skörda någon frukt därav, så må han vända tillbaka hem, för att icke, om han faller i striden, en annan må komma att hämta första skörden av den. 7Och om någon finnes här, som har trolovat sig med en kvinna, men ännu icke tagit henne till sig, så må han vända tillbaka hem, för att icke om han faller i striden, en annan man må taga henne till sig.” 8Vidare skola tillsyningsmännen tala till folket och säga: ”Om någon finnes här, som fruktar och har ett försagt hjärta, så må han vända tillbaka hem, för att icke också hans bröders hjärtan må bliva uppfyllda av räddhåga, såsom hans eget hjärta är.” 9Och när tillsyningsmännen så hava talat till folket, skola hövitsmän tillsättas övar härens avdelningar, till att gå i spetsen för folket. 10När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du först tillbjuda den fred. 11Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för dig, så skall allt folket som finnes där bliva arbetspliktigt åt dig och vara dina tjänare. 12Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig mot dig, så må du belägra den. 13Och om Herren, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå allt mankön där med svärdsegg. 14Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte; och du må då njuta av det rov som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender. 15Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna från dig, och som icke höra till dessa folks städer. 16Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som Herren, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som anda har bliva vid liv, 17utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och amoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna, såsom Herren din Gud, har bjudit dig. 18Så skall du göra, för att de icke må lära eder att bedriva alla de styggelser som de själva hava bedrivit till sina gudars ära, och så komma eder att synda mot Herren, eder Gud. 19Om du måste länge belägra en stad för att erövra och intaga den, så skall du icke förstöra träden däromkring genom att höja din yxa mot dem; du må äta av deras frukt, men du skall icke hugga ned dem; träden på marken äro ju icke människor som skola belägras av dig. 20Men de träd om vilka du vet att de icke bära ätbar frukt, dem må du förstöra och hugga ned för att av dem bygga bålverk mot den fientliga staden, till dess att den faller.
