6Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 7Du skall inga andra gudar hava jämte mig. 8Du skall icke göra dig något beläte, som är en bild vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är i vattnet under jorden. 9Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, Herren, sin Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, 10men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud. 11Du skall icke missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. 12Håll sabbatsdagen, så att du helgar den, såsom Herren, din Gud, har bjudit dig. 13Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; 14men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tjänare eller din tjänarinna, eller din oxe eller din åsna eller någon av dina dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar; på det att din tjänare och din tjänarinna må hava ro såväl som du. 15Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har Herren, din Gud bjudit dig att hålla sabbatsdagen. 16Hedra din fader och din moder, såsom Herren, din Gud har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det land som Herren, din Gud, vill giva dig. 17Du skall icke dräpa. 18Du skall icke heller begå äktenskapsbrott. 19Du skall icke heller stjäla. 20Du skall icke heller bära falsk vittnesbörd mot din nästa. 21Du skall icke heller hava begärelse till din nästas hustru. Du skall icke heller hava lust till din nästas hus, ej heller till hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något som tillhör din nästa. 22Dessa ord talade Herren till hela eder församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, med hög röst, och han talade så intet mer. Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt mig. 23När I hörden rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädden I fram till mig, alla I som voren huvudmän för edra stammar, så ock edra äldste. 24Och I saden: ”Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi hava hört hans röst ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en människa och dock låta henne bliva vid liv. 25Varför skola vi då likväl dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi än vidare få höra Herrens, vår Guds, röst, så måste vi dö. 26Ty vem finnes väl bland allt kött som kan, såsom vi hava gjort, höra den levande Gudens röst tala ur elden och dock bliva vid liv? 27Träd du fram och hör allt vad Herren, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad Herren, vår Gud, talar till dig, så vilja vi höra det och göra därefter.” 28Och Herren hörde edra ord, när I så taladen till mig; och Herren sade till mig: ”Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De hava rätt i allt vad de hava talat. 29Ack att de hade sådana hjärtan, att de fruktade mig och hölle alla mina bud alltid! Det skulle ju då gå dem och deras barn väl evinnerligen. 30Gå nu och säg till dem: ’Vänden tillbaka till edra tält.’ 31Men du själv må stanna kvar här hos mig, så skall förkunna för dig alla de bud och stadgar och rätter som du skall lära dem, för att de må göra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning.” 32Så hållen nu och gören vad Herren, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till höger eller till vänster. 33På de vägar som Herren, eder Gud, har bjudit eder gå skolen I alltid vandra, för att I mån bliva vid liv och det må gå eder väl, och för att I mån länge leva i det land som I skolen taga i besittning.
