2 Moseboken 1

₁Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus: ₂Ruben, Simeon, Levi och Juda, ₃Isaskar, Sebulon och Benjamin, ₄Dan och Naftali, Gad och Aser. ₅Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten. ₆Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet. ₇Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

₈Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef. ₉Och denne sade till sitt folk: ”Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt. ₁₀Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.” ₁₁Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses. ₁₂Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn. ₁₃Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten ₁₄och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken, korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra.

₁₅Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor — den ena hette Sifra, den andra Pua — som hjälpte barnaföderskorna, ₁₆han sade: ”När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.” ₁₇Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva. ₁₈Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: ”Varför gören I så och låten barnen leva?” ₁₉Hjälpkvinnorna svarade Farao: ”De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.” ₂₀Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt. ₂₁Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras. ₂₂Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: ”Alla nyfödda gossebarn skolen I kasta i Nilfloden, men alla flickebarn mån I låta leva.”