Moses födelse, räddning, uppfostran och flykt.
1Och en man av Levis hus gick åstad och tog till hustru Levis dotter. 2Och hustrun blev havande och födde en son. Och hon såg att det var ett vackert barn och dolde honom i tre månader. 3Men när hon icke längre kunde dölja honom, tog hon en kista av rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet däri och satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden. 4Och hans syster ställde sig ett stycke därifrån, för att se huru det skulle gå med honom.
5Och Faraos dotter kom ned till floden för att bada, och hennes tärnor gingo utmed floden. När hon nu fick se kistan i vassen, sände hon sin tjänarinna dit och lät hämta den till sig. 6Och när hon öppnade den, fick hon se barnet och såg att det var en gosse, och han grät. Då ömkade hon sig över honom och sade: ”Detta är ett av de hebreiska barnen.” 7Men hans syster frågade Faraos dotter: ”Vill du att jag skall gå och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet åt dig?” 8Faraos dotter svarade henne: ”Ja, gå.” Då gick flickan och kallade dit barnets moder. 9Och Faraos dotter sade till henne: ”Tag detta barn med dig, och amma upp det åt mig, så vill jag giva dig lön därför.” Och kvinnan tog barnet och ammade upp det. 10När sedan gossen hade vuxit upp; förde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom såsom sin son och gav honom namnet Mose, ”ty”, sade hon, ”ur vattnet har jag dragit upp honom”.
11På den tiden hände sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina bröder och såg på deras trälarbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans bröder; 12då vände han sig åt alla sidor, och när han såg att ingen annan människa fanns där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden. 13Dagen därefter gick han åter ut och fick då se två hebreiska män träta med varandra. Då sade han till den som gjorde orätt: ”Skall du slå din landsman?” 14Han svarade: ”Vem har satt dig till hövding och domare över oss? Vill du dräpa mig, såsom du dräpte egyptiern?” Då blev Mose förskräckt och tänkte: ”Så har då saken blivit känd.” 15Också fick Farao höra om denna sak och ville dräpa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; där satte han sig vid en brunn.
16Och prästen i Midjan hade sju döttrar. Dessa kommo nu för att hämta upp vatten och skulle fylla hoarna för att vattna sin faders får. 17Då kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hjälpte dem och vattnade deras får. 18När de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommen I så snart hem i dag?” 19De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna; därtill hämtade han upp vatten åt oss och vattnade fåren.” 20Då sade han till sina döttrar: ”Var är han då? Varför läten I mannen bliva kvar där? Inbjuden honom att komma och äta med oss”. 21Och Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, och denne gav åt Mose sin dotter Sippora till hustru. 22Hon födde en son, och han gav honom namnet Gersom, ”ty”, sade han, ”jag är en främling i ett land som icke är mitt”.
23Så förflöt en lång tid, och därunder dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade över sin träldom och klagade; och deras rop över träldomen steg upp till Gud. 24Och Gud hörde deras jämmer, och Gud tänkte på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25Och Gud såg till Israels barn, och Gud lät sig vårda om dem.
