Guds uppenbarelse genom Sonen, som enligt skriften är större än änglarna.
1Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, 2har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen. 3Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han — sedan han hade utfört en rening från synderna — satt sig på Majestätets högra sida i höjden. 4Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt:
Du är min Son,
jag har i dag fött dig?
eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?
6Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen:
Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.
7Och medan han om änglarna säger:
Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor,
8säger han om Sonen:
Gud, din tron förbliver
alltid och evinnerligen,
och rättvisans spira
är ditt rikes spira.
9Du har älskat rättfärdighet
och hatat orättfärdighet;
därför, o Gud,
har din Gud smort dig
med glädjens olja
mer än dina medbröder;
10så ock:
Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund,
och himlarna äro dina händers verk;
11de skola förgås, men du förbliver;
de skola alla nötas ut såsom en klädnad,
12och såsom en mantel skall du hoprulla dem;
såsom en klädnad skola de ock bytas om.
Men du är densamme,
och dina år skola icke hava någon ände.
13Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt:
Sätt dig på min högra sida,
till dess jag har lagt dina fiender
dig till en fotapall?
14Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel?
