Kristus större än Moses. Varning för förhärdelse, med hänvisning till det straff som drabbade Israel i öknen.
1Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus, 2huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var trogen i hela hans hus. 3Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset. 4Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt. 5Och väl var Moses ”trogen i hela hans hus”, såsom ”tjänare”, till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas; 6men Kristus var trogen såsom ”son”, en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
7Så säger den helige Ande:
I dag, om I fån höra hans röst,
8mån I icke förhärda edra hjärtan,
såsom när de förbittrade mig
på frestelsens dag i öknen,
9där edra fäder frestade mig och prövade mig,
fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
10Därför blev jag förtörnad på det släktet
och sade: Alltid fara de vilse med sina hjärtan.
Men de ville icke veta av mina vägar.
11Så svor jag då i min vrede:
De skola icke komma in i min vila.
12Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, 13utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter ”i dag”, på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga. 14Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
15När det nu säges:
I dag, om I fån höra hans röst,
mån I icke förhärda edra hjärtan,
såsom när de förbittrade mig,
16vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten? 17Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de vilkas kroppar föllo i öknen? 18Och vilka gällde den ed som han svor, att de ”icke skulle komma in i hans vila”, vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma? 19Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
