Guds folks sabbatsvila. Guds ords kraft. Kristus en barmhärtig överstepräst.
1Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen. 2Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det. 3Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också:
Så svor jag då i min vrede:
De skola icke komma in i min vila,
och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad. 4Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk; 5här åter heter det:
De skola icke komma in i min vila.
6Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin, 7så bestämmer han genom ordet ”i dag” åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt:
I dag, om I fån höra hans röst,
mån I icke förhärda edra hjärtan.
8Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag. 9Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk. 10Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
11Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet. 12Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. 13Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.
14Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen. 15Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd. 16Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.
