Förebildlig framställning av Israels avfall, straff och benådning.
1Detta är Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid.
2När Herren först begynte tala genom Hosea, sade Herren till honom: ”Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn av en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån Herren.”
3Då gick han åstad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev havande och födde honom en son. 4Och Herren sade till honom: ”Giv denne namnet Jisreel; ty när ännu en liten tid har förgått, skall jag hemsöka Jisreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på konungadömet i Israels hus. 5Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal.”
6Och hon blev åter havande och födde en dotter. Då sade han till honom: ”Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare förbarma mig över Israels hus, så att jag förlåter dem. 7Men över Juda hus vill jag förbarma mig, och jag skall giva dem frälsning genom Herren, deras Gud; icke genom båge och svärd och vad till kriget hör skall jag frälsa dem, icke genom hästar och ryttare.”
8Och när hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon åter havande och födde en son. 9Då sade han: ”Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I ären icke mitt folk, ej heller vill jag höra eder till.”
10Men antalet av Israels barn skall bliva
såsom havets sand,
som man icke kan mäta,
ej heller räkna;
och det skall ske, att i stället för att det sades till dem:
”I ären icke mitt folk”,
skola de kallas ”den levande Gudens barn”.
11Och Juda barn och Israels barn
skola samla sig tillhopa,
och skola sätta över sig
ett gemensamt huvud,
och skola draga upp ur landet;
ty stor skall Jisreels dag vara.
