1Samarien skall lida vad det har förskyllt
genom sin gensträvighet mot sin Gud.
Inbyggarna skola falla för svärd,
deras späda barn skola bliva krossade,
och deras havande kvinnor skall man upprista.
Förmaning till omvändelse. Löfte om nåd.
2Vänd om, o Israel,
till Herren, din Gud;
ty genom din missgärning har du
kommit på fall.
3Tagen med eder böneord,
och vänden så åter till Herren;
sägen till honom:
”Skaffa bort all missgärning,
och tag fram goda håvor,
så vilja vi hembära dig våra läppars offer,
såsom man offrar tjurar.
4Hos Assur skola vi ej mer söka vår frälsning,
vi skola icke vidare stiga till häst;
våra händers verk skola vi icke mer
kalla för vår Gud.
Ty hos dig är det som den faderlöse
undfår barmhärtighet.”
5Ja, deras avfällighet vill jag hela,
jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat,
ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
6Jag skall bliva för Israel såsom dagg,
han skall blomstra såsom en lilja,
och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter.
7Telningar skola utgå från honom,
han skall bliva lik ett olivträd i fägring,
och doft skall han sprida såsom Libanon.
8De som bo i hans skugga
skola åter få odla säd
och skola grönska såsom vinträd;
hans namn skall vara såsom Libanons vin.
9Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna, du Efraim!
Jag själv vill ju giva bönhörelse och se till honom.
Ja, lik en grönskande cypress vill jag bliva;
hos mig skall finnas frukt att hämta för dig.
10Den som är vis, han akte härpå;
den som är förståndig, han besinne detta.
Ty Herrens vägar äro rätta,
och på dem vandra de rättfärdiga,
men överträdarna komma där på fall.
