Hosea 2

₁Kallen då edra bröder Ammi

och edra systrar Ruhama.

₂Gån till rätta med eder moder, gån till rätta;

ty hon är icke min hustru,

och jag är icke hennes man.

Må hon skaffa bort det lösaktiga väsendet från sitt ansikte

och otuktsväsendet från sin barm.

₃Varom icke, skall jag kläda av henne, så att hon ligger naken,

jag skall låta henne stå där sådan hon var den dag då hon föddes.

Jag skall göra henne lik en öken

och låta henne bliva såsom ett torrt land

och låta henne dö av törst.

₄Och mot hennes barn skall jag icke visa något förbarmande,

eftersom de äro barn av en trolös moder;

₅ty deras moder var en trolös kvinna,

ja, hon som födde dem bedrev skamliga ting.

Hon sade ju: ”Jag vill följa efter mina älskare,

som giva mig min mat och min dryck,

min ull och mitt lin,

min olja och mitt vin.”

₆Se, därför skall jag nu ock

stänga din väg med törnen.

Ja, en mur skall jag resa framför henne,

så att hon ej skall finna någon stig.

₇När hon då löper efter sina älskare,

skall hon icke få dem fatt;

när hon söker dem,

skall hon ej finna dem.

Då skall hon säga:

”Jag vill gå tillbaka till min förste man,

ty bättre var mig då än nu.”

₈Men hon har icke förstått

att det var jag som skänkte åt henne

både säden och vinet och oljan,

och att det var jag som gav henne så mycket silver,

så ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild.

₉Därför skall jag taga tillbaka

min säd, när tiden är inne,

och mitt vin, när stunden kommer;

jag skall taga bort min ull och mitt lin,

det varmed hon skulle skyla sin blygd.

₁₀Ja, nu skall jag blotta hennes skam

inför hennes älskares ögon,

och ingen skall rädda henne ur min hand.

₁₁Och jag skall göra slut på all hennes fröjd,

på hennes fester, nymånader och sabbater

och på alla hennes högtider.

₁₂Jag skall föröda hennes vinträd och fikonträd,

dem om vilka hon sade: ”De äro en lön

som mina älskare hava givit mig.”

Och jag skall göra därav en vildmark,

och markens djur skola äta därav.

₁₃Så skall jag hemsöka henne för hennes Baalsdagar,

då hon tände offereld åt Baalerna

och prydde sig med ring och bröstspänne

och följde efter sina älskare,

men glömde mig, säger Herren.

₁₄Se, fördenskull vill jag

locka henne bort

och föra henne ut i öknen

och tala ljuvligt till henne.

₁₅Därefter skall jag

giva henne tillbaka hennes vingårdar

och göra Akors dal

till en hoppets port.

Då skall hon sjunga

såsom i sin ungdoms dagar,

och såsom på den dag då hon drog upp

ur Egyptens land.

₁₆Och det skall ske på den dagen, säger Herren,

att du skall ropa: ”Min man!”,

och icke mer ropa till mig: ”Min Baal!”

₁₇Ja, Baalernas namn

skall jag skaffa bort ur hennes mun,

så att de icke mer

skola nämnas vid namn.

₁₈Och jag skall på den dagen

för deras räkning sluta ett förbund

med djuren på marken

och med fåglarna under himmelen

och med kräldjuren på jorden.

Och båge och svärd och vad till kriget hör

skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet

och låta dem bo där i trygghet.

₁₉Och jag skall trolova mig med dig för evig tid;

jag skall trolova mig med dig i rättfärdighet och rätt,

i nåd och barmhärtighet.

₂₀Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig,

och du skall så lära känna Herren.

₂₁Och det skall ske på den dagen

att jag skall bönhöra, säger Herren,

jag skall bönhöra himmelen,

och den skall bönhöra jorden,

₂₂och jorden skall bönhöra säden,

så ock vinet och oljan,

och de skola bönhöra Jisreel.

₂₃Och jag skall plantera henne åt mig i landet

och förbarma mig över Lo-Ruhama

och säga till Lo-Ammi: ”Du är mitt folk.”

Och det skall svara: ”Du är min Gud.”