Stora synder. Svåra straff.
1Gläd dig icke, Israel,
så att du jublar såsom andra folk,
du som i trolös avfällighet har lupit bort ifrån din Gud,
du som har haft ditt behag i skökolön
på alla sädeslogar.
2Logen och vinpressen skola icke föda dem,
och vinet skall slå fel för dem.
3De skola icke få bo i Herrens land;
Efraim måste vända tillbaka till Egypten,
och i Assyrien skola de nödgas äta vad orent är.
4De skola ej få offra vin till drickoffer åt Herren
och skola icke vinna hans välbehag.
Deras slaktoffer skola vara för dem såsom sorgebröd;
alla som äta därav skola bliva orena.
Ty det bröd de få stillar allenast deras hunger,
det kommer icke in i Herrens hus.
5Vad skolen I då göra, när en högtidsdag kommer,
en Herrens festdag?
6Ty se, om de undgå förödelsen,
bliver det Egypten som får församla dem,
Mof som får begrava dem.
Deras silver, som är dem så kärt,
skola nässlor taga i besittning;
törne skall växa i deras hyddor.
7De komma, hemsökelsens dagar!
De komma, vedergällningens dagar!
Israel skall förnimma det.
Såsom en dåre står då profeten,
såsom en vanvetting andans man,
för din stora missgärnings skull;
ty stor har din hätskhet varit.
8Ja, en lurande fiende är Efraim mot min Gud;
för profeten sättas fällor på alla hans vägar
och utläggas snaror i hans Guds hus.
9I djupt fördärv äro de nedsjunkna,
nu såsom i Gibeas dagar.
Men han kommer ihåg deras missgärning,
han hemsöker deras synder.
10Såsom druvor i öknen
fann jag Israel;
jag såg edra fäder
såsom förstlingsfrukter på ett fikonträd,
då det begynner bära frukt.
Men när de kommo till Baal-Peor,
invigde de sig åt skändlighetsguden
och blevo en styggelse,
lika honom som de älskade.
11Efraims härlighet
skall flyga sin kos såsom en fågel;
ingen skall där föda barn eller gå havande,
ingen bliva fruktsam.
12Och om de än få uppföda barn åt sig,
skall jag taga dessa ifrån dem,
så att ingen människa bliver kvar.
Ja, ve dem själva,
när jag viker ifrån dem!
13Väl är Efraim nu
vad jag har sett Tyrus vara,
en plantering på ängen;
men Efraim skall en gång få föra ut
sina söner till bödeln.
14Giv dem, Herre,
vad du bör giva dem.
Giv dem ofruktsamma moderssköten
och försinade bröst.
15All deras ondska är samlad i Gilgal;
ja, där fick jag hat till dem.
För deras onda väsendes skull
vill jag driva dem ut ur mitt hus.
Jag skall icke längre bevisa dem kärlek;
alla deras styresmän äro ju upprorsmän.
16Efraim skall bliva nedbruten;
deras rot skall förtorkas,
de skola ej bära någon frukt.
Om de ock föda barn,
skall jag döda deras livsfrukt,
huru kär den än är dem.
17Ja, min Gud skall förkasta dem,
eftersom de icke ville höra honom;
de skola bliva flyktingar bland hedningarna.
