Jesaja 13

₂Resen upp ett baner på ett kalt berg,

ropen högt till dem;

viften med handen att de må draga in

genom de mäktiges portar.

₃Jag själv har bådat upp mina invigda,

ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk,

min stolta skara, som jublar.

₄Hör, det larmar på bergen

såsom av ett stort folk.

Hör, det sorlar av riken

med hopade hednafolk.

Herren Sebaot mönstrar

sin krigarskara.

₅Ifrån fjärran land komma de,

ifrån himmelens ända,

Herren och hans vredes redskap,

för att fördärva hela jorden.

₆Jämren eder, ty nära är Herrens dag;

såsom våld från den Allsvåldige kommer den.

₇Därför sjunka alla händer ned,

och alla människohjärtan förfäras.

₈Man förskräckes, man gripes

av ångest och kval,

ja, våndas såsom en barnaföderska.

Häpen stirrar den ene på den andre;

röda såsom eldslågor äro deras ansikten.

₉Se, Herrens dag kommer,

gruvlig och med förgrymmelse

och med vredesglöd,

för att göra jorden till en ödemark

och utrota syndarna som där bo.

₁₀Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder

sända ej mer ut sitt ljus,

solen går mörk upp,

och månens ljus skiner icke.

₁₁Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska

och de ogudaktiga för deras missgärning;

jag skall göra slut på de fräckas övermod

och slå ned våldsverkarnas högmod.

₁₂Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,

en människa mer sällsynt än guld från Ofir.

₁₃Därför skall jag komma himmelen att darra,

och jorden skall bäva och vika från sin plats —

genom Herren Sebaots förgrymmelse,

på hans glödande vredes dag.

₁₄Och likasom jagade gaseller

och en hjord som ingen samlar

vända de då hem, var och en till sitt folk,

och fly, var och en till sitt land.

₁₅Men envar som upphinnes bliver genomborrad,

och envar som gripes faller för svärd.

₁₆Deras späda barn krossas

inför deras ögon,

deras hus plundras,

och deras kvinnor skändas.

₁₇Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna,

som akta silver för intet

och icke fråga efter guld.

₁₈Deras bågar skola fälla de unga männen,

med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande,

och barnen skona de icke.

₁₉Och det skall gå med Babel, rikenas krona,

kaldéernas ära och stolthet,

likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.

₂₀Aldrig mer skall det bliva bebyggt,

från släkte till släkte skall det ligga obebott;

ingen arab skall där slå upp sitt tält,

ingen herde lägra sig där med sin hjord.

₂₁Nej, öknens djur skola lägra sig där,

och dess hus skola fyllas av uvar;

strutsar skola bo där,

och gastar skola hoppa där.

₂₂Schakaler skola tjuta i dess palatser

och ökenhundar i praktbyggnaderna.

Snart kommer dess tid;

dess dagar skola ej fördröjas.