Jesaja 17

Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad;

det skall falla och bliva en stenhop.

₂Aroers städer varda övergivna;

de bliva tillhåll för hjordar,

som lägra sig där ostörda.

₃Det är förbi med Efraims värn,

med Damaskus' konungadöme

och med kvarlevan av Aram.

Det skall gå med dem såsom med Israels barns härlighet,

säger Herren Sebaot.

₄Och det skall ske på den tiden

att Jakobs härlighet vändes i armod,

och att hans feta kropp bliver mager.

₅Det går, såsom när skördemannen samlar ihop säden

och med sin arm skördar axen;

det går, såsom när man plockar ax

i Refaims-dalen:

₆en ringa efterskörd lämnas kvar där,

såsom när man slår ned oliver,

två eller tre bär lämnas kvar

högst uppe i toppen,

fyra eller fem

på trädets kvistar,

säger Herren, Israels Gud.

₇På den tiden skola människorna

blicka upp till sin Skapare

och deras ögon se upp

till Israels Helige.

₈Människorna skola ej vända sin blick till de altaren

som deras händer hava gjort;

på sina fingrars verk

skola de icke se,

icke på Aserorna eller på solstoderna.

₁₀Ty du har förgätit din frälsnings Gud,

och du tänker icke på din fasta klippa.

Därför planterar du ljuvliga planteringar

och sätter i dem främmande vinträd.

₁₁Och väl får du dem att växa högt samma dag du planterar dem,

och morgonen därefter får du dina plantor att blomma,

men skörden försvinner på hemsökelsens dag,

då plågan bliver olidlig.

₁₂Hör, det brusar av många folk,

det brusar, såsom havet brusar.

Det dånar av folkslag,

det dånar, såsom väldiga vatten dåna.

₁₃Ja, det dånar av folkslag,

såsom stora vatten dåna.

Men han näpser dem, och de fly bort i fjärran;

de jagas bort såsom agnar för vinden, uppe på bergen,

och såsom virvlande löv för stormen.

₁₄När aftonen är inne, se, då kommer förskräckelsen,

och förrän morgonen gryr, äro de sin kos.

Detta bliver våra skövlares del,

våra plundrares lott.