Jesaja 2

₂Och det skall ske i kommande dagar

att det berg där Herrens hus är

skall stå där fast grundat

och vara det yppersta ibland bergen

och upphöjt över andra höjder;

och alla hednafolk skola strömma dit,

₃ja, många folk skola gå åstad

och skola säga:

”Upp, låt oss draga åstad

till Herrens berg,

upp till Jakobs Guds hus,

för att han må undervisa oss om sina vägar,

så att vi kunna vandra på hans stigar.”

Ty från Sion skall lag utgå,

och Herrens ord från Jerusalem.

₄Och han skall döma mellan hednafolken

och skipa rätt åt många folk.

Då skola de smida sina svärd till plogbillar

och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra

och icke mer lära sig att strida.

₅I av Jakobs hus, kommen,

låtom oss vandra i Herrens ljus.

₆Ty du har förskjutit ditt folk,

Jakobs hus,

därför att de äro fulla av Österlandets väsende

och öva teckentyderi såsom filistéerna;

ja, med främlingar förbinda de sig.

₇Deras land är fullt av silver och guld,

och på deras skatter är ingen ände;

deras land är fullt av hästar,

och på deras vagnar är ingen ände;

₈deras land är ock fullt av avgudar,

och sina egna händers verk tillbedja de,

det som deras fingrar hava gjort.

₉Därför bliva människorna nedböjda

och männen ödmjukade;

du kan icke förlåta dem.

₁₀Fly in i klippan,

och göm dig i jorden,

för Herrens fruktansvärda makt

och för hans höga majestät.

₁₁Ty människornas högmodiga ögon

skola bliva ödmjukade,

och männens övermod skall bliva nedböjt,

och Herren allena

skall vara hög på den dagen.

₁₂Ty en dag har Herren Sebaot bestämt,

som skall komma över allt stolt och övermodigt

och över allt som är upphöjt,

och det skall bliva ödmjukat,

₁₃ja, över alla Libanons cedrar,

de höga och stolta,

och över alla Basans ekar;

₁₄över alla höga berg

och alla stolta höjder,

₁₅över alla höga torn

och alla fasta murar,

₁₆över alla Tarsis-skepp,

ja, över allt som är skönt att skåda.

₁₇Och människornas högmod skall bliva nedböjt

och männens övermod nedbrutet,

och Herren allena

skall vara hög på den dagen.

₁₈Men avgudarna skola alldeles förgås.

₁₉Och man skall fly in i klippgrottor

och in i jordhålor,

för Herrens fruktansvärda makt

och för hans höga majestät,

när han står upp för att förskräcka jorden.

₂₀På den dagen skola människorna kasta bort

åt mullvadar och flädermöss

de avgudar av silver

och de avgudar av guld,

som de hava gjort åt sig för att tillbedja.

₂₁Ja, de skola fly in i klipprämnor

och in i bergsklyftor,

för Herrens fruktansvärda makt

och för hans höga majestät,

när han står upp för att förskräcka jorden.

₂₂Så förliten eder nu ej mer på människor,

i vilkas näsa är allenast en fläkt;

ty huru ringa äro icke de att akta!