Jesaja 40

₁Trösten, trösten mitt folk,

säger eder Gud.

₂Talen ljuvligt till Jerusalem

och prediken för det

att dess vedermöda är slut,

att dess missgärning är försonad,

och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand

för all sina synder.

₃Hör, man ropar;

”Bereden väg

för Herren i öknen,

banen på hedmarken

en jämn väg för vår Gud.

₄Alla dalar skola höjas

och alla berg och höjder sänkas;

vad ojämnt är skall jämnas,

och vad oländigt är skall bliva slät mark.

₅Herrens härlighet skall varda uppenbarad,

och allt kött skall tillsammans se den.

Ty så har Herrens mun talat.”

₆Hör, någon talar: ”Predika!”,

och en annan svarar: ”Vad skall jag predika?”

”Allt kött är gräs,

och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.

₇Gräset torkar bort,

blomstret förvissnar,

när Herrens andedräkt blåser därpå.

”Ja, folket är gräs!

₈Gräset torkar bort,

blomstret förvissnar,

men vår Guds ord

förbliver evinnerligen.”

₉Stig upp på ett högt berg,

Sion, du glädjens budbärarinna

häv upp din röst med kraft,

Jerusalem, du glädjens budbärarinna:

häv upp den utan fruktan,

säg till Juda städer:

”Se, där är eder Gud!”

₁₀Ja, Herren, Herren kommer

med väldighet,

och hans arm visar sin makt.

Se, han har med sig sin lön,

och hans segerbyte går framför honom.

₁₁Han för sin hjord i bet såsom en herde,

han samlar lammen i sin famn

och bär dem i sitt sköte,

och sakta för han moderfåren fram.

₁₂Vem är det som mäter upp havens vatten i sin hand

och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar?

Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått?

Vem väger bergen på en våg

och höjderna på en viktskål?

₁₃Vem kan utrannsaka Herrens Ande,

och vem kan giva honom råd och undervisa honom?

₁₄Går han till råds med någon,

för att denne skall giva honom förstånd

och lära honom den rätta stigen,

lära honom kunskap

och visa honom förståndets väg?

₁₅Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret

och såsom ett grand på vågskålen;

se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.

₁₆Libanons skog vore icke nog till offerved

och dess djur icke nog till brännoffer.

₁₇Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom;

såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.

₁₈Vid vem viljen I då likna Gud,

och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?

₁₉Månne ett avgudabeläte? — det gjutes av någon konstnär,

och guldsmeden överdrager det sedan med guld,

och med silverkedjor pryder så guldsmeden det.

₂₀Den som icke har råd att offra så mycket,

han väljer ut ett stycke trä som icke ruttnar

och söker sig en förfaren konstnär,

som kan förfärdiga ett beläte som ej faller omkull.

₂₁Haven I då intet förstånd?

Hören I då intet?

Blev detta icke förkunnat

för eder från begynnelsen?

Haven I icke förstått

vad jordens grundvalar säga?

₂₂Han är den som tronar över jordens rund,

och dess inbyggare äro såsom gräshoppor;

han är den som utbreder himmelen såsom ett flor

och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.

₂₃Han är den som gör furstarna till intet,

förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.

₂₄Knappt äro de planterade,

knappt äro de sådda,

knappt har deras stam

slagit rot i jorden,

så blåser han på dem, och de förtorka,

och en stormvind för dem bort såsom strå.

₂₅Vid vem viljen I då likna mig, så att jag skulle vara såsom han?

säger den Helige.

₂₆Lyften upp edra ögon mot höjden

och sen: vem har skapat allt detta?

Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar;

han nämner dem alla vid namn.

Så stor är hans makt, så väldig hans kraft,

att icke en enda utebliver.

₂₇Huru kan du då säga sådant, du Jakob,

och tala så, du Israel:

”Min väg är fördold för Herren,

och min rätt är försvunnen för min Gud”?

₂₈Vet du då icke,

har du ej hört det,

att Herren är en evig Gud,

han som har skapat jordens ändar?

Han bliver ej trött och uppgives icke,

hans förstånd är outrannsakligt.

₂₉Han giver den trötte kraft

och förökar den maktlöses styrka.

₃₀Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas,

och unga män kunna falla;

₃₁men de som bida efter Herren hämta ny kraft,

de få nya vingfjädrar såsom örnarna.

Så hasta de åstad utan att uppgivas,

de färdas framåt utan att bliva trötta.