Det övergivna Sions återupprättelse och tillkommande härlighet.
1Jubla, du ofruktsamma,
du som icke har fött barn;
brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som icke har blivit moder.
Ty den ensamma skall hava många barn,
flera än den som har man, säger Herren.
2Vidga ut platsen för ditt tjäll,
låt spänna ut tältet under vilket du bor,
och spar icke;
förläng dina tältstreck,
och gör dina tältpluggar fastare.
3Ty du skall utbreda dig både åt höger och vänster,
och dina avkomlingar skola taga hedningarnas länder i besittning
och åter befolka ödelagda städer.
4Frukta icke, ty du skall ej komma på skam;
blygs icke, ty du skall ej varda utskämd.
Nej, du skall få förgäta din ungdoms skam,
och ditt änkestånds smälek skall du icke mer komma ihåg.
5Ty den som har skapat dig är din man,
han vilkens namn är Herren Sebaot;
och Israels Helige är din förlossare,
han som kallas hela jordens Gud.
6Ty såsom en övergiven kvinna, i hjärtesorg,
kallades du av Herren.
Sin ungdomsbrud, vill någon förskjuta henne?
säger din Gud.
7Ett litet ögonblick övergav jag dig,
men i stor barmhärtighet vill jag åter församla dig.
8I min förtörnelses översvall dolde jag
ett ögonblick mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din förlossare.
9Ty såsom jag gjorde vid Noas flod, så gör jag ock nu:
såsom jag då svor att Noas flod icke mer
skulle komma över jorden,
så svär jag ock nu att jag icke mer
skall förtörnas på dig eller näpsa dig.
10Ja, om än bergen vika bort
och höjderna vackla,
så skall min nåd icke vika ifrån dig
och mitt fridsförbund icke vackla,
säger Herren, din förbarmare.
11Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar, utan att få någon tröst,
se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar
och giva dig grundvalar av safirer;
12jag vill göra dina tinnar av rubiner
och dina portar av kristall
och hela din ringmur av ädla stenar.
13Och dina barn skola alla bliva Herrens lärjungar,
och stor frid skola dina barn då hava.
14Genom rättfärdighet skall du bliva befäst.
All tanke på förtryck vare fjärran ifrån dig,
ty du skall intet hava att frukta,
och all tanke på fördärv,
ty sådant skall icke nalkas dig.
15Om man då rotar sig samman till anfall,
så kommer det ingalunda från mig;
och vilka de än äro, som rota sig samman mot dig,
så skola de falla för dig.
16Se, jag är den som skapar smeden,
vilken blåser upp kolelden
och så frambringar ett vapen, sådant han vill göra det;
men jag är ock den som skapar fördärvaren, vilken förstör det.
17Och nu skall intet vapen som smides mot dig
hava någon lycka;
var tunga som upphäver sig för att gå till rätta med dig
skall du få domfälld.
Detta är Herrens tjänares arvedel,
den rätt de skola undfå av mig, säger Herren.
