Jesaja 65

₁Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig,

jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig;

till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn

har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.

₂Hela dagen har jag uträckt mina händer

till ett gensträvigt folk,

som vandrar på den väg som icke är god,

i det att de följa sina egna tankar —

₃ett folk som beständigt förtörnar mig,

utan att hava någon försyn,

som frambär offer i lustgårdar

och tänder offereld på tegelaltaren,

₄som har sitt tillhåll bland gravar

och tillbringar natten i undangömda nästen,

som äter svinens kött

och har vederstygglig spis i sina kärl,

₅som säger: ”Bort med dig,

kom icke vid mig, ty jag är helig för dig.”

De äro såsom rök i min näsa,

en eld, som brinner beständigt.

₆Se, detta står upptecknat inför mina ögon;

jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning,

ja, vedergällning i deras sköte,

₇både för deras egna missgärningar

och för deras fäders, säger Herren,

vedergällning för att de tände offereld på bergen,

och för att de smädade mig på höjderna;

ja, först skall jag mäta upp lönen

åt dem i deras sköte.

₈Så säger Herren:

Likasom man säger om en druvklase,

när däri finnes saft:

”Fördärva den icke, ty välsignelse är däri”,

så skall ock jag göra för mina tjänares skull:

jag skall icke fördärva alltsammans.

₉Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob,

från Juda en arvinge till mina berg;

ty mina utkorade skola besitta landet,

och mina tjänare skola bo däri.

₁₀Saron skall bliva en betesmark för får

och Akors dal en lägerplats för fäkreatur,

och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig.

₁₁Men I som övergiven Herren

och förgäten mitt heliga berg,

I som duken bord åt Gad

och iskänken vindryck åt Meni,

₁₂eder har jag bestämt åt svärdet,

och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas,

därför att I icke svaraden, när jag kallade,

och icke hörden, när jag talade,

utan gjorden vad ont var i mina ögon

och utvalden det som var mig misshagligt.

₁₃Därför säger Herren, Herren så:

Se, mina tjänare skola äta,

men I skolen hungra;

se, mina tjänare skola dricka,

men I skolen törsta;

se, mina tjänare skola glädjas,

men I skolen få blygas.

₁₄Ja, mina tjänare skola jubla

i sitt hjärtas fröjd,

men I skolen ropa

i edert hjärtas plåga

och jämra eder i förtvivlan.

₁₅Och I skolen lämna edert namn

till ett förbannelsens ord,

så att mina utkorade skola säga:

”Sådan död give dig Herren, Herren.”

Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn:

₁₆den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig

i ”den sannfärdige Guden”,

och den som svär i landet, han skall svärja

vid ”den sannfärdige Guden”.

Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna

och dolda för mina ögon.

₁₇Ty se, jag vill skapa nya himlar

och en ny jord;

och man skall ej mer komma ihåg det förgångna

eller tänka därpå.

₁₈Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid

över det som jag skapar;

ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel

och dess folk till fröjd.

₁₉Och jag skall jubla över Jerusalem

och fröjda mig över mitt folk,

och där skall icke mer höras gråt

eller klagorop.

₂₀Där skola icke mer finnas barn som leva

allenast några dagar,

ej heller gamla män som icke fylla

sina dagars mått;

nej, den som dör ung skall dö

först vid hundra års ålder,

och först vid hundra års ålder skall syndaren

drabbas av förbannelsen.

₂₁När de bygga hus,

skola de ock få bo i dem;

när de plantera vingårdar,

skola de ock få äta deras frukt.

₂₂När de bygga hus,

skall det ej bliva andra, som få bo i dem;

när de plantera något,

skall det ej bliva andra, som få äta därav.

Ty samma ålder som ett träd uppnår

skall man uppnå i mitt folk,

och mina utkorade skola själva njuta

av sina händers verk.

₂₃De skola icke möda sig förgäves,

och barnen som de föda drabbas ej av plötslig död;

ty de äro ett släkte

av Herrens välsignade,

och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.

₂₄Och det skall ske, att förrän de ropa,

skall jag svara,

och medan de ännu tala,

skall jag höra.

₂₅Då skola vargar gå i bet

tillsammans med lamm,

och lejon skola äta halm

likasom oxar,

och stoft skall vara ormens föda.

Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra,

vad ont och fördärvligt är,

säger Herren.