Jesaja 9

₂Det folk som vandrar i mörkret

skall se ett stort ljus;

ja, över dem som bo i dödsskuggans land

skall ett ljus skina klart.

₃Du skall göra folket talrikt,

du skall göra dess glädje stor;

inför dig skola de glädja sig,

såsom man glädes under skördetiden,

såsom man fröjdar sig,

när man utskiftar byte.

₄Ty du skall bryta sönder deras bördors ok

och deras skuldrors gissel

och deras plågares stav,

likasom i Midjans tid.

₅Och skon som krigaren bar i stridslarmet,

och manteln som sölades i blod,

allt sådant skall brännas upp

och förtäras av eld.

₆Ty ett barn varder oss fött,

en son bliver oss given,

och på hans skuldror

skall herradömet vila;

och hans namn skall vara:

Underbar i råd,

Väldig Gud,

Evig fader,

Fridsfurste.

₇Så skall herradömet varda stort

och friden utan ände

över Davids tron

och över hans rike;

så skall det befästas och stödjas

med rätt och rättfärdighet,

från nu och till evig tid.

Herren Sebaots nitälskan

skall göra detta.

₈Ett ord sänder Herren mot Jakob,

och det slår ned i Israel,

₉och allt folket får förnimma det,

Efraim och Samarias invånare,

de som säga i sitt övermod

och i sitt hjärtas stolthet:

₁₀”Tegelmurar hava fallit,

men med huggen sten bygga vi upp nya;

mullbärsfikonträd har man huggit ned,

men cederträd sätta vi i deras ställe.”

₁₁Och Herren uppreser mot dem Resins ovänner

och uppeggar deras fiender,

₁₂araméerna från den ena sidan

och filistéerna ifrån den andra,

och de äta upp Israel med glupska gap.

Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,

hans hand är ännu uträckt.

₁₃Men folket vänder ej åter

till honom som slår dem;

Herren Sebaot

söka de icke.

₁₄Därför avhugger Herren på Israel

både huvud och svans,

han hugger av både palmtopp och sävstrå,

allt på en dag —

₁₅de äldste och högst uppsatte

de äro huvudet,

och profeterna, de falska vägvisarna,

de äro svansen.

₁₆Ty detta folks ledare föra det vilse,

och de som låta leda sig gå i fördärvet.

₁₇Därför kan Herren icke glädja sig

över dess unga män,

ej heller hava förbarmande

med dess faderlösa och änkor;

ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän,

och var mun talar dårskap.

Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,

hans hand är ännu uträckt.

₁₈Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld,

den förtär tistel och törne;

den tänder på den tjocka skogen,

så att den går upp i höga virvlar av rök.

₁₉Genom Herren Sebaots förgrymmelse

har landet råkat i brand,

och folket är likasom eldsmat;

den ene skonar icke den andre.

₂₀Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig,

man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt;

envar äter köttet på sin egen arm:

₂₁Manasse äter Efraim,

och Efraim Manasse,

och båda tillhopa vända sig mot Juda.

Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,

hans hand är ännu uträckt.