Jakobsbrevet 2

₁Mina bröder, menen icke att tron på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, kan stå tillsammans med att hava anseende till personen. ₂Om till exempel i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder, ₃och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: ”Sitt du här på denna goda plats”, men däremot sägen till den fattige: ”Stå du där”, eller: ”Sätt dig därnere vid min fotapall” — ₄haven I icke då kommit i strid med eder själva och blivit domare som döma efter orätta grunder?

₅Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvalt just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro, och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom? ₆I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de, som draga eder inför domstolarna? ₇Är det icke de, som smäda det goda namn som är nämnt över eder? ₈Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: Du skall älska din nästa såsom dig själv, då gören I visserligen väl. ₉Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare. ₁₀Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt. ₁₁Densamme som sade: Du skall icke begå äktenskapsbrott, han sade ju ock: Du skall icke dräpa. Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare. ₁₂Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag. ₁₃Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtigheten åter kan frimodigt träda fram inför domen.

₁₄Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom? ₁₅Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen ₁₆och någon av eder då sade till denne: ”Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt” — vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde? ₁₇Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.

₁₈Nu torde någon säga: ”Du har ju tro?” — ”Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.” ₁₉Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva. ₂₀Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningarna är till intet gagn! ₂₁Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret? ₂₂Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad, ₂₃och så fullbordades det skriftens ord som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet; och han blev kallad Guds vän.

₂₄I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast. ₂₅Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem? ₂₆Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.