Dom över orättfärdiga rika. Förmaning till tålamod. Varning mot svärjande. Uppmaning till bön och förbön. Plikten att rädda den vilsefarande.
1Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände som skall komma över eder. 2Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal; 3edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna. 4Se, den lön I haven förhållit arbetarna som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron. 5I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust på eder slaktedag. 6I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom; han står eder icke emot. 7Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. 8Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära. 9Sucken icke mot varandra, mina bröder, på det att I icke mån bliva dömda. Se, domaren står för dörren. 10Mina bröder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till edert föredöme i att uthärda lidande och visa tålamod. 11Vi prisa ju dem saliga, som hava varit ståndaktiga. Om Jobs ståndaktighet haven I hört, och I haven sett vilken utgång Herren beredde; ty Herren är nåderik och barmhärtig.
12Men framför allt, mina bröder, svärjen icke, varken vid himmelen eller vid jorden, ej heller vid något annat, utan låten edert ”ja” vara ”ja”, och edert ”nej” vara ”nej”, så att I icke hemfallen under dom.
13Får någon bland eder utstå lidande, så må han bedja. 14Är någon glad, så må han sjunga lovsånger. Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. 15Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet. 16Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade. Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft. 17Elias var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader; 18åter bad han, och då gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt.
19Mina bröder, om någon bland eder har farit vilse från sanningen, och någon omvänder honom, 20så mån I veta att den som omvänder en syndare från hans villoväg, han frälsar hans själ från döden och överskyler en myckenhet av synder.
