1Detta är vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av prästerna i Anatot i Benjamins land. 2Till honom kom Herrens ord i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid, i hans trettonde regeringsår, 3och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsår, då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap. 4Herrens ord kom till mig; han sade: 5”Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet för folken.” 6Men jag svarade: ”Ack Herre, Herre! Se, jag förstår icke att tala, ty jag är för ung.” 7Då sade Herren till mig: ”Säg icke: ’Jag är för ung’, utan gå åstad vart jag än sänder dig, och tala vad jag än bjuder dig. 8Frukta icke för dem; ty jag är med dig och vill hjälpa dig, säger Herren.” 9Och Herren räckte ut sin hand och rörde vid min mun; och Herren sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.” 11Och Herrens ord kom till mig; han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd.” 12Och Herren sade till mig: ”Du har sett rätt, ty jag skall vaka över mitt ord och låta det gå i fullbordan.” 13Och Herrens ord kom till mig för andra gången; han sade: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en sjudande gryta; den synes åt norr till.” 14Och Herren sade till mig: ”Ja, från norr skall olyckan bryta in över alla landets inbyggare. 15Ty se, jag skall kalla på alla folkstammar i rikena norrut, säger Herren; och de skola komma och resa upp var och en sitt säte vid ingången till Jerusalems portar och mot alla dess murar, runt omkring, och mot alla Juda städer. 16Och jag skall gå till rätta med dem för all deras ondska, därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och tillbett sina händers verk. 17Så omgjorda nu du dina länder, och stå upp och tala till dem allt vad jag bjuder dig. Var icke förfärad för dem, på det att jag icke må låta vad förfärligt är komma över dig inför dem. 18Ty se, jag själv gör dig i dag till en fast stad och till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar, mot dess furstar, mot dess präster och mot det meniga folket, 19så att de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag är med dig, säger Herren, och jag vill hjälpa dig.”
